Frisk, sund och lycklig...

Jag är och har nästan alltid varit en person som ständigt bantar, ska spara pengar, sluta röka-senare sluta med nikotintuggummi, ska motionera med mera med mera. Jag är alltså en jävligt jobbig människa att vara egentligen. Jag blir så oerhört trött på mig själv. Så lyckas jag ett tag och så tappar jag greppet. Nu sparar jag ju pengar och det går bra, sen 3 veckor har jag nästan helt slutat dricka kaffe. Från 6 muggar per dag till knappt en halv. Det är jag stolt över. Jag bälgade i mig kopp efter kopp både hemma och på jobbet. Slutade och mådde skit första veckan, snacka om avgiftning ! Men nu mår jag bra igen och kaffe är inte lika viktigt i mitt liv.
Jag har länge velat sluta med nicotuggen och med vin, dricker vin men inte öl och sprit. Eller jag behöver inte sluta helt med vin men under en period så jag kan gå ner i vikt. Så nu har jag bestämt mig, klarar jag kaffet så klarar jag vin, kaffebröd och chips. När jag bodde själv skippade jag fikabröd, chips och godis. Sen ett tag tillbaka äter jag det, i fjällen vräkte jag i mig chips fast jag vet att det är förödande. Handen bara far ut i skålen och så muläter jag. Varför köper jag hem chips oc fika bröd övht? Jag tänker att barnen vill ha, och det är klart att de vill men jag vill ju oxå. Jag är trött på känslan över att vara trött på mig själv, vill vara stolt över att vara jag.

Så idag har ett heligt förbund slutits, det mellan mig och ett sunt leverne. Och jag ska klara detta. 8 veckor utan vin, chips, popcorn,godis och fika bröd. Lite kolhydrater och mycket nyttig levande mat. Min dotter tar snart studenten och jag har en vision om att jag ska stå där på skolgården med ett plakat, smärt figur i en snygg dräkt eller klänning och så ska jag gå till frissan och göra en svinrygg. Att jag varit smärt, haft snygg dräkt och svin rygg har aldrig inträffat på samma gång tidigare men nu är det på tiden. Jag är trött på att inte komma i byxorna längre. Köper aldrig byxor då det är jobbigt att prova. Blir genomsvettig bara av att tänka på det.
Igår tog jag farväl av mitt gamla liv genom att gå på puben, dricka 2 glas vin, beställa en nachoskorg och en korg med friterad potatis och aioli!!!!. Ska man ta avsked, så ska det göras med besked. Jag vräkte inte i mig all potatis och nachos själv, men jag åt.
Så idag, första dagen på mina 8 veckor började jag med 1 cm kaffe. Det är inte sunt men ökar förbränningen. Gick sen ut på en timmes promenad i snabbt tempo. Längtade hem till frukosten och gjorde färskpressad apelsinjuice, blåbärssmoothie(turkisk youghurt och blåbär) och en omelett på 3 ägg och lite fetaost. Så nu mår jag som en prinsessa. Ska försöka ta en timmes promenad per dag, eller 7 timmar per vecka, ska gå idag igen och 2 ggr imorgon så blir det 3 promenader på vardagarna.Som en del kanske märker är det Anna Skippers metod jag följer. Tror inte på alla dieter som finns men ska följa hennes i grova drag. Det är ganska dyr mat och eftersom vi är många i familjen som ska äta plus att flera av oss ska ha matlåda funkar det inte att laga till alla. Jag ska äta egen mat i 8 veckor from nu. Mycket grönt , fisk och frukt.
Ingen alkohol, inget kaffe, inga chips, godis eller fika bröd. Och en kraftig neddragning på tuggumina. Jag ska äta detta paket jag har, ca 3 kartor kvar, sen är det goodbye även till dem.
Nu tycker ni med all rätt att jag tar mig vatten över huvudet, men siktar man till himmelen så når man grantopparna. Och varför ska jag övht delge er detta, mina tråkiga problem? Varför visa mina svagheter? Därför att jag vill bli en fast och beslutsam människa, är det till hälften redan idag men har mina tydliga svagheter.
Det är även lättare att genomföra något som finns på pränt.
Målet är ett friskare liv, 1 kg viktnedgång per vecka och det viktigaste av allt : Jag ska vara stolt över det jobb jag lagt ned och stolt över mig själv.
Pengar kommer jag också att spara på chips, godis och nicotugg.
Så håll i hatten för nu börjar hälsoresan...:)

Att prioritera i sin ekonomi....

En sak som kan var tråkig när man sparar pengar eller har begränsat med pengar är att man tycker att man blir så begränsad. Man kan inte göra allting som man kanske skulle vilja göra och man kan inte köpa allt som man skulle vilja köpa tills sig själv eller barnen. Det blir en ständig prioritering och planering. Vissa människor behöver aldrig göra detta utan låter lönen löpa månaden ut och tar den slut så gör den, de klarar sig ändå, på något sätt. De kanske vet att de har backup på annat håll. Några har inte så mycket fasta utgifter så att de behöver fundera särskilt mycket utan kan spendera större delen av lönen. Ibland tycker jag att detta är riktigt jobbigt att stå för, detta hur man har det ekonomiskt. Nu HAR jag pengar och då är det inte lika jobbigt att avstå men när jag kämpade stenhårt för att få allt att gå ihop och inte hade någon som helst backup var det kämpigt. Jag kan oftast stå för min prioritering och mina val men när de blir ifrågasatta av andra, som har noll insikt i hur det är att vara utan pengar så blir jag ledsen. På mitt jobb har jag en tjej i min ålder med familj och hon köper ENDAST märkeskläder till sig och barnen, svindyra saker och varje gång som jag möter henne granskar hon mig uppifrån och ner för att se vad jag har på mig och hon ser så missnöjd ut. Och det enda hon pratar om är olika märken hit och dit. På min förra arbetsplats hade jag 2 tjejer i gruppen som hade barn men ändå kunde spendera största delen av lönen på sig själva. Deras män betalade hus, räkningar med mera. Dessa tjejer var väldigt trevliga men just detta att de inte förstod hur andra hade det var jobbigt.



De handlade och handlade, nya kläder,skor och väskor. En av de sa en gång att "Igår (som var dagen före lön) så upptäckte jag att jag hade 500:- kvar på lönen så då gick hag in på HM och hittade en billig jogging overall i plysch, den kostade bara 498:- och den köpte jag"

Jag blev helt paff, att i den situationen som jag befann mig, att ha 500:- kvar dagen före lön, bara det men HADE jag haft det så hade jag min första tanke varit att spara dessa. Jag skämdes ofta för mina kläder och skor, tyckte att jag bara hade gammalt och de alltid var fräscha. Jag hade samma stövlar och jacka hela vintern och de hade kanske 4-5 ombyten.

Jag intalade mig att vi hade olika liv, jag var ensam med barnen, och jag intalade mig att jag klarade mig bra ensam. Detta stärkte mig naturligtvis men ändå... Jag bestämde då att ett mål var att bygga upp en arbetsgarderob med snygga baskläder så att jag alltid kunde ha snygga, inte nödvändigtvis dyra men fräscha kläder på jobbet. Jag har försökt att bygga upp en bra bas garderob men jag har långt kvar. Det är ju ändå så att ska man ha det så måste man göra inköp, kläderna flyger liksom inte in av sig själva i garedoben och kläder kostar så jag får ta något varje månad om jag samtidigt ska hålla mina sparmål.

Idag kände jag mig fräsch på jobbet och hade då kavaj och kjol, och jag kände att detta prioriterar jag, att veta vad jag ska sätta på mig på morgonen och känna mig fräsch det är viktigt för mig för då är jag glad när jag går till jobbet och resten av dagen. Jag kan sträcka på mig och möta folk och se dem i ögonen utan att skämmas. Nu snackar jag inte "fräsch" så att andra reagerar, de märker nog inget men fräsch för mig....

Vilket är stor skillnad på om jag går upp på morgonen och inte hittar något utan sätter på mig fula urtvättade byxor och rumpan ser ut som ett dasslock och jag inte har någon lång tröja att dra över, en sån dag mår jag skit, så VARFÖR ska jag övht ha såna dagar, frågar jag mig.



Saker som jag däremot kan välja bort utan problem och tjäna in pengar på det är att äta ute på lunchen, det sparar jag 50-70 kr per dag på. Jag kan oxå välja bort godis och läsk, tidningar och sådant. Igår åt vi rester och jag hade ingen matlåda tills idag och tänkte att jag kanske ska gå ut på lunchen men tänkte snabbt om, gjorde en omelett på 3 ägg och stekte en burk champinjoner, kostnad kanske 10 kr, och sparade kanske en femtiolapp.
Jag väljer oxå bort att gå till frissan och slinga mig eller färga håret för 7-800 kr , efter att ha gjort detta i väldigt många år har jag provat mig fram och färgar nu själv var 6e vecka till en kostnad av ca 69 kr. Jag är nöjd och jag tror inte att det syns att jag gjort det själv, tvärtom får jag ofta beröm för mitt hår. Jag hade en inkörningsperiod på ca 3 färgningar där jag blev knallgul i huvudet innan jag hittade en sort som blev bra.

SÅ prioriterar jag, hur gör ni?? Tips mottages tacksamt.....

Dags att sätta igång

Ja så var det dags att börja blogga för mig, har funderat ett tag men känner mig nu mogen.
Varför vill jag blogga? För att dela med mig av mina erfarenheter såsom jag fått dela andra människors erfarenheter samt att jag vill ha en anledning till att skriva och dokumen
tera min väg till ett ekonomiskt oberoende... Kaxigt att tro att man ska bli oberoende ???...

Men det måste ju ändå vara målet, och varför måste det vara så.???
Jo för jag har haft små mål de sista 5 åren, små mål som just då varit helt ouppnåliga men som jag nu nått... Ska berätta både om målen och resan dit senare. Nu är det dags för ett mer rejält mål, som kan tyckas vara ouppnåligt för mig idag men sanningen är att mina små mål var lika svåra och ouppnåliga i mina ögon då...

Varför är det viktigt att bli oberoende? Vi har alla olika svar på den frågan, en del vill kunna handla obehindrat och en del tycker flärd och rikedom är viktigt. Jag tycker att den trygghet det ger är som att suga på en karamell hela tiden, som är lika god hela tiden och aldrig tar slut. Vill man kan man plocka ut den en stund men när helst man vill stoppar man in den igen och den smakar lika gott.

Jag är över 40 , skild och har tre barn, som alla sysslar med dyra aktiviteter, varav en är ridning....
De vill alla 3 bli proffs inom sina sporter och det kostar enorma pengar särskilt inom ridning för att nå dit. Sannolikheten att de ska bli proffs är inte stor men jag vill bidra till att de får chansen...
Under mina "svåra" år har jag lyckats hålla ihop min ekonomi och upprätthålla deras intressen med nöd och näppe. Jag har försakat och de har försakat, jag har bråkat onödigt mycket med dem om pengar. Jag är förbaskat trött på det. De är inte bortskämda, de har den hårda vägen fått lära sig pengars värde och då tycker jag att jag nått ett mål inom mitt föräldrar skap men nu vill jag att vi ska kunna ha bra år framåt.

Jag är inte bortskämd, köper inga flashiga dyra kläder och har aldrig gjort, har förnedrat mig mycket för att jag inte haft pengar men nu har jag bestämt mig för att jag ska köpa bra och snygga kläder, prisvärda och klassiska och bra kvalitet. Men inte för att de är dyra utan för att jag vill ha just de kläderna/skorna. Jag har länge anpassat smak efter pris men nu försöker jag att sluta med att först kolla prislapp och sen kolla utefter om jag har råd att tycka att varan är snygg.. Detta är skitsvårt, fingrarna fladdrar direkt till den där prislappen.

Men nu har jag skyndat iväg lite....Jag vill alltså nu bli oberoende ekonomiskt och min väg dit är att investera och att spara, har fått en grundplåt som är tillräckligt stor för att lyckas med men även tillräckligt liten för att slarva iväg på olika inköp. Jag tänker ungefär att hälften ska jag köpa aktier för och hälften ska jag spara på konto med hög sparränta.
I min blogg kommer jag att skriva om vägen till ett ekonomiskt oberoende, hur det går att få ihop allt : klara sig på sin lön och samtidigt spara, hur jag finansierar våra 2 hästar , åker på nån resa, jag vill leva så gott det går och plocka ur russinen ur kakan.

Nu undrar väl kanske någon hur i hela friden det ska gå eller om jag är högavlönad men det är jag inte utan det är just det som är utmaningen för mig, att lyckas få ett bra liv tack vare genomtänkta såväl som obekväma beslut, tips från andra och allt annat som kan vara till hjälp. För jag tror att det går och varje gång jag tjänat in lite pengar på något eller fått en bra vara till liten kostnad infinner sig ett välbefinnande ungefär som att få smaka lite på den där karamellen och det är värt en hel del. ... Och framför allt tänker jag på hur roligt jag ska ha på vägen....