Inflation

Det har pratats väldigt mycket om inflation , här bland bloggarna och överallt. Ordet inflation oroar mig alltid. Det är något ogreppbart, något halt som glider mellan fingrarna och som man inte får tag i, inte kan hålla fast. Jag vet aldrig riktigt vad inflationen är. Jag kan läsa på ett ställe att den är 1 % på ett annat att den skenar iväg och på det tredje stället kan jag själv upptäcka att något ökat i pris 20 %. Jag kan märka att exempelvis bostäder gått upp rejält eller ner rejält.
Inflation styrs av tillgång och efterfrågan-fine. Jag förstår det. Men ta inflation och bostäder. Eftersom jag är över 40 har jag varit med om den gigantiska svackan i början på -90 talet.
Vi hade precis byggt ett hus i en Stockholmsförort. Vi valde runt mellan bostadsrätter och radhus och villor. Månadskostnaden skulle bli ungefär den samma. Och jag fick lära mig ett Stockholmsbegrepp av alla som kunde- kolla vad månadskostnaden blir, det är det enda som gäller. Jag ville inte se det så utan ville se lånebilden. Räkna på den, hur mycket skulle vara kvar efter 20 år etc. Men nu snackade alla om månadskostnaden. Summan av den berömda kardemumman blev att jag ingick ett avtal om att bygga ett nytt hus. Det är jättebra med nybygge för man får fri fastighetsskatt, sa Stockholmarna. Jag visste inte vad fastighestskatt var knappt så jag var en tacksam mottagare för budskapet. FRITT av något måste ju vara bra.
Vi hittade en skitdålig tomt, som jag aldrig skulle köpa idag, med gjorde det då för 550 000!!!!
Så påverkad var jag av inflationssnacket. "Herregud, allting kostar, köper vi inte nu blir det dyrare. " "Den och den betalade 900 000 kronor...." "Den och den betalade 1000 000 kr för ett radhus och då tillkom hyran!!!! Och hon jobbade bara som barnskötare och han skift på fabriken. NI måste ju klara detta... Ja råden var många, och jag var ung och dum och hade en man som hejade på ett köp. Jag ville inte skriva på, jag ville inte beblanda mig med såna summor, JAG VILLE INTE ALLS. Men gjorde det, för vi behövde en större bostad. Jag orkade inte stå emot, gravid och en ettåring att hand om. Jag skyller verkligen inte ifrån mig nu, om någon tror, jag vill bara skriva vad min dumhet ledde till. Jag litade inte till mig själv, jag litade till andra och jag lade väldigt stor vikt vid " Tillgång och efterfrågan" Tar du inte tåget nu så tar någon annan det...Allt skulle stiga, sade man. Vår skittomt för 550 000 skulle öka till miljonen. Vi gav för allt med hus och tomt 1640 000 kr. Det skulle inte dröja förrän värdet passerade 2 miljoner, sa man.
Så hände inte iaf inte förrän 15 år senare med en ny ägare.
Allting stöp i backen i början på 1990-talet, folk fick gå från sina nyinköpta hem som inte ens var klara, de var inte ens färdigbyggda. Så de förlorade ännu mer pengar då huset inte var helt klart och de själva kunde inte åtgärda.... Räntan var en dag uppe i 500%, tack vare riksbankschefen Bengt Dennis som ville rädda vår svenska krona och stoppa inflationen. Det värsta jag läste om denna perioden var en familj som byggde ett hus i en annan Sthlmsförort, fick glatt lån från banken och hade en mäklare (de täljde guld dessa dagar, husförsäljarna) som glatt påhejade olika tillval till nya huset. Någonstans strax innan huset var klart, hade byggkostnaderna och huslånet skenat iväg så de förstod att de inte kunde leva i - och dra runt nybygget.... Då kom någon, antagligen mäklaren på, att om man la ut det "nästan klara" huset på annons och sålde det så kunde man köpa ett annat. Behovet av en bostad fanns ju ändå kvar. Och då kunde de ju bygga ett mindre(fördelarna med villa utan månadshyra och fri fastighetsskatt fanns ju kvar) så de valde ett mindre hus på en billigare tomt. Nybygge nr 2 skulle starta. MEN de hade ännu inte sålt nr1. Men skrivit på för nr2... Så de blev stående med 2 nybyggda hus och en ränta som skenade, och inget gick att sälja och inget var klart!!!!De gick i personlig ruin och konkurs, och hyrde ett fritidshus 30 mil från Sthlm och jobben, sjukskrevs och hade enorma skulder.
Räntan under den här perioden var 12.35!!!! 12.35 fundera lite på det. Vilka enorma summor vi betalade då bara i räntor.

Nu gick det inte lika snabbt utför för mig och min familj, men vi bodde i huset i 7 år!!! och gjorde en förlust på 440 000 kronor. DÅLIG INVESTERING. På 7 år skulle ju den värsta svackan rätat ut sig tycker man ju, men TILLGÅNG OCH EFTERFRÅGAN!!! INGEN ville betala mer. Inte tillräckligt många ville ha en bostad så priserna kröp, några år till och sen började de krypa upp. Inflation. Men jag undrar var bodde alla människor under den dystra tiden? Då omsattes nästan inga bostäder, väldigt lite byggdes. Men var bodde alla under tiden?? Plötsligt gick priserna upp, det började byggas , Sveriges ekonomi blomstrade. Det har bara där jag bor byggts enorma mängder med hus, ca 10 nya områden med villor som ligger på mellan 2,5 -3,5 miljoner. Tomtpriserna har hamnat där de låg när jag köpte -90...
Och jag undrar fortfarande VAR bodde alla människor under tiden. Var fanns efterfrågan? Hur kan all efterfrågan bubbla upp på en och samma gång.
Vi redde ut vår villaförlust genom att köpa en uberbillig bostadsrätt 35 mil från Stockholm, med en uberlåg hyra så amorterade vi av den efterhängsna skulden till banken... Sen när den var avbetald så köpte vi en ny villa, med hjälp av samma bank... Och banken , som var Nordea de fick bidrag av staten, enorma bidrag för att få rätsida på SIN EKONOMI och för att de inte skulle kursa... Staten hjälpte dem, men alla stackars löntagare fick inte en krona eftergift på våra skulder. Dessutom var vi många som för att övht kunna sälja fick lösa lånen. De var bundna 2-5 år på kanske 12.35 men räntan hade gått ner och ingen köpte såna villkor. Så bortsett från skulden så fick man lägga pengar på att lösa lånen. Mellanskillnaden från 12.35 till var räntan var då. Vi fick alltså betala för pengar som Nordea skulle tjäna. Inte ens det kunde de efterskänka. De kunde inte visa att de uppskattade att vi hade hållt i de svåra åren och alltid betalat våra höga räntekostnader. Skitdåligt och jag är skade glad nu när Nordea får på moppo av Kaupthing och andra i räntedragkampen.
Inflation ... någonstans kan det ju inte bara hända, vi är väl ändå med och styr någonstans. Eller... Ett sätt är att hålla sig utanför, att investera och handla så lite som möjligt... men då påverkar vi ju ändå negativt.Jag vet inte vilket som är bäst men ordet inflation ger mig kalla kårar och alla de olika tolkningar och åsikter som finns runt det.