lördag 4 oktober 2008

Klubbat

Igår klubbades räddningspaketet igenom, thanks a lot... De amerikanska börserna svarade tyvärr inte på detta, det finns en misstro mot att räddningsplanen verkligen ska räcka.
Vi får hålla tummarna att det vänder och att nästa vecka på den svenska börsen blir bättre.
De som ska sälja lägenheter och hus är lite sent ute för att göra lysande affärer, verkar det.
Kollade lokaltidningen idag och ser att de hus som ligger ocentralt har gått ner lite medan de som har bättre lägen ligger kvar i pris som innan. Exakt som det blev i krisen på i början på 90-talet. Först sjönk det ute i förorterna, senare i city. Men det finns inget som säger att de som ligger kvar på höga "glädjepriser" kommer att få ut detta. Även hästförsäljningen har backat, det är svårare att sälja och det ligger mängder av hästar ute. Där kan jag inte se att priserna gått ner men det kommer väl bli en följd av det hela. Mindre efterfrågan och mer tillgång. En häst eller dyrare bostad är inget som man prioriterar när varsel viner runt knuten och räntorna stiger. Det går upp och ner och så är det, har alltid gjort och vad kan man lära sig av det? Att investera som tusan i lågkonjunktur och sälja av allt när det vänder. Det är bara svårt att veta när vändningen stabiliserat sig. Jag hade tur som sålde lägenheten som jag gjorde. Jag blev inte heller snål och väntade på en högre ökning utan lyckades för första gången sätta mitt i prick. Direkt efter kontraktet var påskrivet började det sakta sjunka och plötsligt gick inte lägenheterna direkt i området längre. Vad berodde detta på? Tillfälligheter och timing. Jag hade bestämt innan hur mycket jag ville ha i vinst. Hamnade hisnande nära. Kunde blivit mer men oxå betydligt mindre, huvudsaken var att jag fick vad jag hade som målsättning att få. Jag lade även ner en betydande summa på renovering för att uppnå målet. När jag hade mitt förlusthus i en förort utanför Stockholm, var det tvärtom. Köpte dyrt och fick sälja billigt. Jag tappade tron på en uppgång. Och släppte taget. Hade jag väntat säg 5 år, så hade jag tjänat en halv mille. Det hade gett andra komplikationer för barn och skolgång, men faktum kvarstår att hade jag väntat hade jag tjänat en halvmille.
Jag blev dock en erfarenhet rikare. Samma sak gäller nu, och faktiskt ofta i livet. Det kommer en vändning bara man väntar och har tålamod. Det gäller för ekonomin, börserna, besvärliga barn eller besvärliga hästar, säkert en hel del annat. Så även att alla mina aktier rasat så har jag hopp om vinster. En förlust är aldrig realiserad förrän man sålt.

Inga kommentarer: