Självhushållning och Köpstopp

En halvtråkig dag på börsen, hände inte så mycket för min del förutom att Ncc dök rejält, och som vanligt förstår jag inte varför, jag hittade ingen förklaring. Men mina fonder har gått upp istället. Ekonomin och hushållandet har gått bra denna månaden och jag ligger lite plus och det är första gången sen starten i december. Läser lite på andra bloggar om självhushållning och köpstopp och jag kan inte annat än beundra dessa människor som ägnar sig åt detta och får det att funka. Jag väljer att inte ägna mig åt köpstopp nu eftersom jag haft nästintill totalt köpstopp i 4 år innan jag sålde lägenheten och blev sambo, och började spara pengar. Köpstoppet berodde då på att jag knappt gick runt. Det var det absolut nödvändigaste till barnen som inhandlades, och mat. Mat och räkningarna prioriterades. Sen annat fick stå åt sidan. När det gällde julklappar och kläder till barnen hette räddningen Gekås, det varuhuset hjälpte mig att upprätthålla en någorlunda standard och det kommer jag alltid vara dem evigt tacksamma för. Såna saker som regnkläder och vinteroveraller skulle kostat en förmögenhet i vanlig affär men gick att få för ett par hundra där. Mina besök där som var cirka 3 ggr per år fick mig att känna mig rik, att även jag kunde handla trots pluggandet och arbetslöshet.
Nu kan jag både handla lite och spara pengar och det känns så oerhört lyxigt. Jag har ändå ingen hög lön, men mindre utgifter. Jag har låga krav också och är inte van att shoppa så jag uppskattar lite. Och planerar inköpen i detalj. Sen jag var i Stockholm har jag tänkt köpa ett par halvlånga byxor. Igår fick jag en rabatt kupong på byxor från HM, 20%. Såna kuponger kan göra mig överlycklig. Gick till Hm och köpte ett par svarta halvkorta linnebyxor direkt på lunchen idag. Och detta gör mig genuint lycklig. Och det beror på att jag vet att det är nåt jag planerat länge och behöver. Och jag blir så glad över att få köpa något till mig själv. De som handlar mycket kläder kan nog inte uppbringa samma genuina lycka för ett par byxor för ord pris 149:- och efter rabatt 120 kr... Det är nog sånt de bara köper utan nån känsla. Glada blir de kanske vid ett inköp runt tusenlappen... Det låter superlöjligt, men jag är glad över denna egenskap. Jag har fått en fin komplimang, samma, fast vid två olika tillfällen. Ena gången var det min dåvarande man och andra gången min dotter. De sa att det var så tacksamt att köpa något till mig, för jag blev så glad. Och då blev jag glad. Det är nog sån jag vill vara. Och det är kul, sen har jag sidor som jag skulle vilja vara utan också, givetvis...

Även självhushållning har jag ägnat mig åt, men det var länge sen, 18 år sen ungefär. Nybyggt hus och en ränta på 12.75% var anledningen då. Jag försökte odla, plocka nässlor till nässelsoppa, plockade bär till förbannelse, det fanns inte en enda vildvuxen, obebyggd fastighet i förorten där vi bodde, som jag inte tömt på bär. Jag torkade svartvinbärsblad till the. Som jag aldrig drack. Grönsakerna blev maskätna. Och kontentan blev att jag till slut lärde mig att all tid jag la ner inte betalades sig av det jag tjänade in. En sak jag lyckades med dock var att driva upp plantor till alla balkonglådor och krukor ute. Det gick bra men så tog jag enkla blommor , typ Petunia och Lobelia. Jag hade små skott i alla fönster från Mars till Juni .

Jag tror absolut på självhushållning av miljöskäl, när man har tid och lust men inte av ekonomiska skäl. Det betalar sig inte, iaf för mig. Och inte i små doser. Jag tror mer på att tjäna pengar så jag kan köpa, jag har för lite tid till att pyssla med självhushållning. Nu. Det kan bli annat sen när jag inte har barn hemma, och hästar. Eller när jag blir pensionär. Nu värderar jag tiden mer. Har bakat bröd som ingen vill äta, även sånt som de vill äta förstås. Men tiden det tar..Vinsten är förstås att man slipper tillsatser, men det håller inte så länge heller.
Sen tror jag mycket på att kapa onödiga fasta kostnader för att få det bättre ställt. Att våga ta beslut och att kunna avstå. Exempelvis att avstå vanlig hemtelefon. Jag vill göra det men inte min sambo. Alla i familjen har mobil så jag tycker det är onödigt. Men han är rädd att vi ska förlora täckningen här ute på landet.
Maten går det att spara mycket på, och där lägger jag gärna lite tid. På att laga själv.
Men trots att jag inte självhushållar nämnvärt blev jag lite sugen på att plantera chili sen jag läste Miss Millionairess inlägg. Men det är för att växten ser så vacker ut. Chili använder jag 3-4 ggr i veckan men det är inte så dyrt att köpa.