Ett stycke lyx

Nu har jag levererat de båda resenärerna till flygplatsen, sagt hej då och ha det så trevligt....
Det gick bra, jag försökte inte att förhindra resan på något sätt. Men inom mig, inom mig, där var det kaos. Men så skulle jag åka och för gratulera min mamma på morsdag, kan inte imorgon pga en heldags fotbollsturnering(fotbollstränare bryr sig inte så mycket om det där med traditioner har jag märkt) och då tog jag vår nyinköpta cabriolet dit. Jag, ensam i en knallgull cabbe, hög musik i högtalarna och strålande solsken. Tänk vad ett stycke lyx kan göra för själen.
Jag har alltid bestämt hävdat att man inte kan köpa lycka.... Har ju varit tvungen att tänka så eftersom jag ofta levt på ruinens brant, hur skulle jag annars överlevt med förståndet i behåll?
Och jag har väl den åsikten fortfarande, och då innefattar lycka kärlek, friska familjemedlemmar och harmoniska relationer. Det kan man inte köpa.
MEN man kan ta mig tusan köpa ett välbefinnande, iaf ett tag. Det är det jag har gjort upptäckte jag. Jag trodde vi köpte en bil, en ganska häftig bil, men ändå, bara en bil.
Men icke i paketet så var det ett stycke välbefinnande som heter duga. Jag mådde så bra, det var så skönt att få göra detta helt själv, utan barn eller andra krav. Det var just då bara jag, bilen och fint väder och bra musik...
Detta kanske är svårt att förstå för er som inte har barn än, men ni andra, förstår ni känslan?
Det har alltid handlat om annat, lösa det och det, få råd till det och det. Passa tider hit och dit. Sälja lotter till det barnens förening eller baka till ett annat. Problem och uppgifter som ska lösas på ett eller annat sätt.
Detta välbefinnande var också så oväntat. För ett år sen gick jag precis runt trots heltidsjobb, för 2 år sen gick jag också precis runt fast det var snäppet svårare, arbetslös.
Min önskan då var att gå runt och att få lägre månadskostnader, slippa oroa mig för varje utgift. Men jag hade aldrig tänkt tanken på en sportbil, aldrig någonsin då. Och det är väl därför jag uppskattar detta så nu. Jag har ju inte massa pengar nu men jag har det bättre.
Folk snackar om 40 års kris när man börjar köpa fin bil eller motorcykel.. Men jag tror att det är att vi plötsligt ser en lucka, att få lite space själv. Man tänker mer på kvalitet..
Mer sånt åt oss hårt kämpande människor. Sen var det är spelar mindre roll... något som ger
lite välbefinnande...