Ekonomiskt grubbel

Känner att jag och min budget går väldigt mycket åt var sitt håll just nu, det är väldigt roligt att göra budget och bestämma hur mycket saker får kosta. Men jag upptäcker att jag sätter nästan alltid ett minimum för att det ska bli så mycket som möjligt kvar att spara. När jag har fått extrapengar sätter jag det på buffertkontot. Jag har liksom inte planerat in barnens födelsedager och andra extra kostnader och det blir då sårbart. Jag började i december och det var ingen bra månad att börja med stenkontrollerad budget, det förstår jag ju nu och så har jag två barn som fyller i februari. Men å andra sidan har jag fått lite extra pengar i form av traktamente och ny lön och dessa är på buffertkontot men gör ""ont att ta av. Jag får inte ihop min budget alls i februari så jag har ett mega jobb och gå igenom siffrorna, detta tar emot och jag gör det imorgon. Jag måste kapa kostnader så jag får mer pengar kvar på min lön att sätta undan. Barn kostar väldigt mycket, särskilt de stora, en hundralapp är ingenting, ska man köpa pizza till alla eller fika ryker alla pengar som ska räcka hela månaden. Undviker därför såna extrakostnader i det längsta men pengarna rullar ändå. Jag tröstar mig med att det blir annorlunda inom ett par då de båda äldsta bör kunna klara sig själva ekonomiskt. Känner mig lite kluven inför denna situationen, å ena sidan känner jag att det gäller kanske 1-2 år till, låt pengarna rulla lite och ta igen de svåra ekonomiska åren, ge barnen lite extra, följ med dem på stan och köp lite fräscha kläder, sånt som jag inte kunnat innan. Och sen när de jobbar själva kan jag spara hårdare igen. Sen å andra sidan tänker jag att "bit ihop nu och inom 5 -10år så ser det ljusare ut och jag kan då istället slösa lite mer och hjälpa dem när de kanske ska ha egen familj och så". Detta skulle ju då stärka "familjeekonomin "och de skulle få trygghet på sikt. Men så säger logiken att jag får ta en medelväg, när jag känner att " ja , detta är viktigt", då får jag öppna plånboken och däremellan hålla igen.
Vi ska åka till fjällen om 6 veckor och detta är ett sånt tillfälle. Då kommer det gå pengar till liftkort och skidhyra, men det känns så värt eftersom jag får med alla barnen och det vet man ju inte hur länge till det blir så.
Ja ja, vardags grubbel i en förälders hjärna, jag tror jag följer magkänslan och tar en medelväg.
Och framförallt ser framåt, mars blir en snål månad utan födelsedagar och våren närmar sig då känns allt lite bättre...