Vänlighet i vardagen..

Ja det fick jag uppleva i veckan..
Har lånat Bodo Schäfers bok, "Vägen till ekonomisk frihet", som många här skrivit om tidigare. Lånade den på vårt lokala bibliotek, och maken till entusiastisk lokal bibliotekarie har jag aldrig sett. Som jag skrivit om tidigare fixade han boken, som inte fanns inne, genom att från måndag till onsdag fixa hem den från Lunds universitetsbibliotek. Detta var en vänlig gest i sig, men inte nog med detta utan på onsdagen ringde han mig på jobbet och påminde mig om att boken kommit. Jag tackade vänligt och passade på att fråga om en bok av Charlie Söderberg, denna hade han inte heller men det fanns en på ett universitet kunde han se på skärmen och sa att OM den boken var kurslitteratur, vilket innebär att den inte får lånas ut utan endast läsas på plats, så skulle han KÖPA in den. Bara så där, han behövde inte kolla upp övriga läsares intresse, eller nåt. Och det är ett mycket LITET bibliotek vi pratar om.

Jag åkte dit på onsdags kvällen, och där satt han en liten plirig man i 55 årsåldern. Jag presenterade mig och han tog fram boken, som låg framme. Han läste titeln till boken " Livet till ekonomisk frihet, första miljonen om 7 år" Och han började skratta den lille mannen så jag troddde han skulle ramla av stolen. -Så du ska tjäna en miljon, då kan du väl ge mig 10% , han höll upp 10 fingrar i luften,eftersom jag fixat boken sa han och fortsatte skratta. Det var ett vänligt skratt, ni vet det är skillnad på skratt och skratt, hade det varit någon annan hade jag kanske blivit lite stött men han utstrålade sån värme den lille sydeuropeiske mannen så jag blev bara glad. Jag kan känna den värmen än, vi har så mycket att lära av varandra, jag var lite stel, skitstressad på väg till ett föräldrarmöte och han fick mig att stanna upp ett tag. Har tänkt mycket på honom de sista dagarna. Funderade på hur jag skulle kunna ge lite värme till människor som jag möter i min vardag. Och kom faktiskt på en sak som var till min egen fördel: I mitt jobb ringer jag en hel del till olika människor. När jag presenterar mig och talar om varifrån jag ringer känner jag att folk stannar upp, jag har lite "respekt" med mig i och med min arbetsplats. Oftast är det små triviala saker jag frågar om, inget viktigt egentligen men jag måste fråga. Och alla är så vänliga och hjälpsamma. Jag kom nu på, i och med mötet med den lille harmoniska mannen, att det faktiskt är så att i och med omständigheterna och att jag känner att folk blir lite illa till mods, så är jag väldigt noga med att de ska känna sig bekväma, jag småpratar och avdramatiserar mitt ärende lite grann. Jag får till väldigt bra samtal och det känns bra efteråt. Denna insikt gjorde mig glad och stolt, det är naturligtvis ingen som blir lika glad som jag blev över den lille skrattande mannen men jag tror att jag kanske kan ge den statliga myndigheten ett litet mänskligare intryck, och att jag kan avdramatisera "korrektheten" lite grann. Har aldrig tänkt på det innan, men det kändes bra, iställer för att granska sig själv kritiskt kan man tänka på något bra man gör, man behöver inte höra det från någon annan för att det ska vara sant. Jag ska göra det hädanefter, göra en snäll sak för någon annan varje dag och så vara snäll mot mig själv och berömma mig för något jag gjort. En snäll sak kan vara att plocka ur diskmaskinen på jobbet, fast det inte är min tur eller skjutsa nån någonstans..Inga stora saker. Och berömma mig själv kan vara att " jag var bra idag när jag ringde upp en vän som var ledsen, eller att jag besökte en vän fast det var långt att åka och jag egentligen bara ville åka hem efter jobbet och dra täcket över huvudet". Jag tror mycket på att om man tycker om sig själv och är snäll mot sig själv så bemöter man andra likadant.