Vuxenprövning

Idag åker min student utomlands med en kompis. Första gången hon åker iväg utan någon av sina föräldrar och jag är orolig-satan.....
Vet att jag inte behöver vara det eftersom det är 2 ordentliga tjejer men jag är orolig ändå för allt omkring:
Att de ska bli drogade på restaurang
Att de ska bli överfallna och allt annat som kan hända ioch med det, vill inte skriva orden
Att planet ska störta
Att de ska bli påkörda av landets bilister som inte har samma trafikkultur som vi, som inte har någon trafik kultur alls egentligen mer än att tuta och skrika-högst.
Att de ska bli matförgiftade båda samtidigt och vara helt utlämnade till - ingen
Ja kort sagt, mitt katastroftänk går på högvarv. Det enda som jag egentligen inte har varit orolig för var en fara som kompisens pappa oroligt levererade till sin dotter:
-Hoppa inte på landets flagga!
-Varför skulle vi hoppa på deras flagga?
-Det var en kille som gjorde det för 10 år sen och han har inte kommit hem än...
Så nu är jag orolig för att det också, att de ska hoppa på flaggan. Men, som kompisen sa, VARFÖR SKULLE DE HOPPA PÅ DEN. Mig veterligen har de inte hoppat på någon flagga innan under sina 19 år i livet....
Jag måste släppa allt katastroftänk och tänka på det goda.
De får efter en helvetisk termin vila upp sig, sova sola och bada för att komma hem utvilade och solbrända till bal och student. De har sparat ihop till resan själva och de har ordnat allt själva. De är kreativa och ansvarstagande unga damer. Ja, det ska jag tänka på, och inte att de ska hoppa på flaggan...