Sentimental

Med anledning av förra inlägget har jag blivit lite sentimental har funderat lite fram o tillbaka på att känna sig rik.... Det bästa som jag gjort med mina barn på 5 år och sen jag skilde mig var att hyra en stuga 2 veckor i Blekinge, detta var 2005. Jag hade precis köpt mig en egen bil. Saken var att jag de första 18 månaderna som skild åkte buss ut till dagiset 3 timmar om dagen med sonen , 1 1/2 timme på morgonen och samma på eftermiddagen eftersom han fick gå kvar på det gamla dagiset. Mellan bussresorna försökte jag sköta föreläsningar och tenta pluggande. Jag hade inte möjlighet utan bil och pengar att hitta på nån riktig semester alls. Men så köpte jag bil. Och av den enda andledningen att den kille jag var ihop med bokade en flygresa för sig och sina barn, och var så nöjd med det, han frågade inte ens om vi ville följa med utan berättade det bara så förnöjsamt, så bestämde jag att göra nåt med mina barn.

Till saken hör att jag var/är så fruktansvärt rädd att köra till främmande ställen där jag aldrig varit förut, jag tror att jag plötsligt ska ha glömt alla trafikregler och ställa till trafikaos och att alla bilister ska stanna runt omkring mig och fråga om jag verkligen kan KÖRA bil..... Det är ett trauma för mig... Jag har varit de senaste 10 åren i Falsterbo och campat några dar med mina barn, första åren körde exmannen och sen den andra killen(han med resan) men jag har aldrig vågat köra själv utan krusat och bönat och bett att de ska följa med, och därmed köra. Det är stora hästtävlingar varje år i Falsterbo som är väldigt trevliga, därav anledningen till krusandet.



Så när han kom med sitt "beställt flygresa med barnen" brast nånting inom mig. Jag hade väl hoppats på att vi skulle hitta på något ihop på semestern med barnen så släpper han "beställt resan bomben" redan i januari det året.


Jag tänkte att NEJ NU J-vlar i mig FÅR DET VARA NOG PÅ DINA MESERIER. Så jag bestämde mig för att NU skulle vi HA en semester. Lägligt nog fick jag ett heltidsvik på 6 månader på det ställe där jag arbetade extra. Hade bara en kurs den terminen så det passade perfekt. Jag sparade allt jag kunde. Jag ville inte campa med tält i Falserbo eftersom vi gjort det så många gånger utan jag ville slå på stort och hyra en stuga, med altan och badrum och tak över huvudet om det skulle ösregna. Och jag började studera annonser och hittade i SIFS facktidning en stuga för 2500 kr i Blekinge, Pukavik. Den låg precis vid havet, hade båt och båtplats precis utanför och det fanns en camping bredvid med restaurang och minigolf. DET var billigt och jag ringde... Stugan var upptagen de semesterveckor som jag hade barnen... Jag blev besviken förstås och frågade om han visste nån annan stuga jag kunde hyra de veckorna, och den vänliga mannen skulle höra sig för och till min glädje ringde han tillbaka, jodå hans granne en ensamstående äldre dam kunde tänka sig att hyra ut. Glädjen var enorm.





Barnen och jag sparade pengar i en glasburk som skulle bli glasspengar, en glass var per dag. Deras far hade varje år tagit med dem utomlands men de var ändå genuint glada för denna semester. När det var dags för avresa hade jag skaffat tre olika kartor så att jag skulle hitta rätt och jag och min dotter, som skulle sitta fram i bilen och vara kartläsare pluggade in vägen.

Det var verkligen INGA problem att varken köra eller hitta. Och när vi kom fram väntade damen med kaffe och nybakta bullar. Vilken vänlighet !!! Och stugan och läget var kanon. Vad tror ni då händer, i Sverige första veckorna i juli??? Jo det blir ett kollossalt högtryck över landet i allmänhet och över Pukavik i synnerhet... Vi fick 14 dagar kanon sol, kanon blå himmel och dödsvarmt. Vi låg på stranden varje dag, och vi njöt... Glasspengarna fördelades broderligt och inget tjat om glass därutöver. Vi sov till 9 tog långfrukost ute på gräsmattan, packade matsäck och for till stranden. Låg där hela dagarna och stekte våra kroppar knallbruna, vi badade.


Och trötta tog vi oss hem på eftermiddagarna. Lagade middag och satt ute och åt. En dröm om man bor i lägenhet. När det började svalna av ute tittade vi på tv, Det var Allsång och kommisarie Barnaby... Och marsvinet Malte hade vi med och han fick äta riktigt grönt gräs. Dagarna föll på plats, en efter en som pärlor på ett snöre... Och jag njöt, barnen njöt.. Det var den bästa semestern någonsin, kommer nog aldrig komma någon som slår den... Och det var för att jag fixade den själv med hjälp av barnen och ingen karl.... Jag behövde inte krusa någon alls.


Och det ska erkännas att det där högtrycket, det spelade viss roll, hade vi haft 14 dagars ösregn hade vi kanske blivit galna i den lilla stugan och pengarna gått åt för att stimulera oss själva, men nu blev det inte så... Plötsligt händer det :)


De veckorna är ett fint minne och en påminnelse att allting går, det handlar bara om att våga. 5000 kronor för 2 veckors semester för 4 personer. Bensin tillkom men matpengarna var de samma... Ja den resan är jag stolt över, låter banalt och fjantigt kanske men efter mina förutsättningar var hela grejen huge....

Och jag känner tacksamhet att dåvarande pojkvännen släppte resebomben redan i januari så att jag fick tummen ur och tillräckligt med tid för att fixa till allt. Relationen tog slut och hur han hade det på sin resa??? Ja, han var inte så nöjd, allt var dyrt och vädret var dåligt, barnen höll inte sams och han längtade mest hem.......