Ja så var det dags att börja blogga för mig, har funderat ett tag men känner mig nu mogen.
Varför vill jag blogga? För att dela med mig av mina erfarenheter såsom jag fått dela andra människors erfarenheter samt att jag vill ha en anledning till att skriva och dokumen
tera min väg till ett ekonomiskt oberoende... Kaxigt att tro att man ska bli oberoende ???...
Men det måste ju ändå vara målet, och varför måste det vara så.???
Jo för jag har haft små mål de sista 5 åren, små mål som just då varit helt ouppnåliga men som jag nu nått... Ska berätta både om målen och resan dit senare. Nu är det dags för ett mer rejält mål, som kan tyckas vara ouppnåligt för mig idag men sanningen är att mina små mål var lika svåra och ouppnåliga i mina ögon då...
Varför är det viktigt att bli oberoende? Vi har alla olika svar på den frågan, en del vill kunna handla obehindrat och en del tycker flärd och rikedom är viktigt. Jag tycker att den trygghet det ger är som att suga på en karamell hela tiden, som är lika god hela tiden och aldrig tar slut. Vill man kan man plocka ut den en stund men när helst man vill stoppar man in den igen och den smakar lika gott.
Jag är över 40 , skild och har tre barn, som alla sysslar med dyra aktiviteter, varav en är ridning....
De vill alla 3 bli proffs inom sina sporter och det kostar enorma pengar särskilt inom ridning för att nå dit. Sannolikheten att de ska bli proffs är inte stor men jag vill bidra till att de får chansen...
Under mina "svåra" år har jag lyckats hålla ihop min ekonomi och upprätthålla deras intressen med nöd och näppe. Jag har försakat och de har försakat, jag har bråkat onödigt mycket med dem om pengar. Jag är förbaskat trött på det. De är inte bortskämda, de har den hårda vägen fått lära sig pengars värde och då tycker jag att jag nått ett mål inom mitt föräldrar skap men nu vill jag att vi ska kunna ha bra år framåt.
Jag är inte bortskämd, köper inga flashiga dyra kläder och har aldrig gjort, har förnedrat mig mycket för att jag inte haft pengar men nu har jag bestämt mig för att jag ska köpa bra och snygga kläder, prisvärda och klassiska och bra kvalitet. Men inte för att de är dyra utan för att jag vill ha just de kläderna/skorna. Jag har länge anpassat smak efter pris men nu försöker jag att sluta med att först kolla prislapp och sen kolla utefter om jag har råd att tycka att varan är snygg.. Detta är skitsvårt, fingrarna fladdrar direkt till den där prislappen.
Men nu har jag skyndat iväg lite....Jag vill alltså nu bli oberoende ekonomiskt och min väg dit är att investera och att spara, har fått en grundplåt som är tillräckligt stor för att lyckas med men även tillräckligt liten för att slarva iväg på olika inköp. Jag tänker ungefär att hälften ska jag köpa aktier för och hälften ska jag spara på konto med hög sparränta.
I min blogg kommer jag att skriva om vägen till ett ekonomiskt oberoende, hur det går att få ihop allt : klara sig på sin lön och samtidigt spara, hur jag finansierar våra 2 hästar , åker på nån resa, jag vill leva så gott det går och plocka ur russinen ur kakan.
Nu undrar väl kanske någon hur i hela friden det ska gå eller om jag är högavlönad men det är jag inte utan det är just det som är utmaningen för mig, att lyckas få ett bra liv tack vare genomtänkta såväl som obekväma beslut, tips från andra och allt annat som kan vara till hjälp. För jag tror att det går och varje gång jag tjänat in lite pengar på något eller fått en bra vara till liten kostnad infinner sig ett välbefinnande ungefär som att få smaka lite på den där karamellen och det är värt en hel del. ... Och framför allt tänker jag på hur roligt jag ska ha på vägen....
Mitt roligaste konto
3 veckor sedan
6 kommentarer:
Hej, ska bli spännande att följa din väg. Funderar på hur du håller allt flytande med en lön(?) och dyra aktiviteter till barnen =)
Life: Ja man kan ju undra, jag har bara en lön att leva på som ska försörja mig och barnen, MEN jag är helt nybliven sambo så jag har fått ner vissa kostnader som vi har gemensamt. Barn 1 har jag mer eller mindre ensam ekonomiskt ansvar för beträffande aktiviteten men betalar då nästan inte alls för barn2 som barnens pappa istället gör. Barn 3 har hållit på endast 1 år och där delar vi det mesta. Jag kan inte idag bära alla barnens kostnader men det jag menade var att det de/jag har försakat under alla jobbiga år vill jag kunna ge i framtiden. Lite för att kompensera men även för att jag aldrig fått något utan klarat mig ekonomiskt ensam sen jag var 16 år. Jag tycker det skulle vara roligt att stötta dem, särskilt som jag vet att de kan ta ansvar, detta gäller iaf barn 1, barn 2, ja.. har fått samma fostran men har inte kommit lika långt. Barn 3 är så liten men sa en rolig kommentar nyligen, ungefär så här" Mamma, vad synd att El Maco alltid bara är en månad. Då hinner jag inte äta den för pappa är bortrest 1 månad. -Ja, men tror du inte att du och jag kan köpa den, frågade jag undrande... Jo men vi var ju på McDonalds nyss(vi hade varit 2 veckor innan) så jag tror det kommer dröja ett tag....svarade det lilla barnet. Att tjata sig till ett besök på Macedonken eller ens ställa frågan fanns tydligen inte på kartan och det visar ju hur den ekonomiska uppfattningen är :) Pappa däremot kan köpa hamburgare i tid och otid...
Åh, jag får snart annonsera om en ekonomisk sambo på riktigt, hihi. Tänker ofta att om jag haft någon att dela allt med i samma sorts boende, som verkligen är det som är vanligast i vårt område. Alltså två barn och två vuxna, så hade vi mer eller mindre kunnat lägga undan mer än en halv lön, VARJE månad. Typiskt mig, tänk om ... men nu är det inte så, så då gör man det bästa av situationen ändå. Tycker om dina tankar att vilja stötta dina barn. Jag har haft det lite tvärtom, alltid fått stöttning vad gäller allt känslomässigt, men ekonomiskt har mina föräldrar nog inte förstått hur illa det är ... och lika bra att kunna klara sig själv. Läste några bloggkommentarer att det verkade som om många föräldrar slutar vara föräldrar när barnen blir vuxna. Önskar att jag i alla fall kan skjuta till ett och annat barnplagg till mina ev. barnbarn om jag märker att det behövs. Det gör ALDRIG mina föräldrar. Har i o f s hellre känslomässigt stöd än ekonomiskt, men varför ska alltid det ena utesluta det andra?
Du shoppar väldigt mycket för att precis ha börjat jobba för att bli ekonomiskt oberoende... Av 4 inlägg hittills handlar 3 om olika klädesplagg du köpt. Köper du för att du behöver eller för att det är billigt?
Finanskvinnan: En berättigad fråga: Jag handlar för att jag behöver och köper det jag behöver när jag hittar billigt, tillfälligheter just nu för att det är rea.
Jag har inte precis börjat spara, jag har bara precis förstått att det finns en chans att lyckas bli oberoende pga av min startplåt.
Jag har alltid sparat men inte på lång sikt, pengarna har alltid behövts användas, amorterade med mitt ex 10 000 i månad 1 1/2 för att bli av med en gammal husskuld och nu senast bodde jag själv, pluggade,var arbetslös fick jobb för 18 månader sen men det blev ju inget ekonomiskt megalyft då jag hade mycket utgifter, boende med amortering 8000 kronor för en br som jag nu renoverat och sålt precis, därav grundplåten. Så det är därför jag köper nu, jah har försakat länge... Och jag har aldrig haft en period i livet då jag handlat mer än nödvändigt till mig själv. Men jag har inte förlorat mitt ekonomiska omdöme alldeles...
Ok, då vet jag hur det ligger till. Det är jättebra när man kan fynda sånt man ändå behöver.
Skicka en kommentar