Livets ekonomi del 3

Ja nu så har jag passerat 20 år. Dessa år som nu skulle komma mellan 20 och 30 är de som avgjorde betydligt hur min ekonomi skulle komma att bli i livet. Jag gjorde oerhörda misstag. Det största kan ni läsa om här. Jag har nu blivit avdelningschef på Ikea och fått ett lönetillägg för det på 550 kr. Jag har en envis checkkredit, ni vet man skrev checkar på den tiden. Checkar kunde till skillnad från dagens bankkort inte checkas, ha ha. De tog bara id kortskontroll. Så detta innebar att du var ungefär lika rik som du hade antalet checkar kvar. Självklart fick du inget nytt checkhäfte om du missskötte dig grovt. Jag misskötte mig bara mellan den femtonde och den tjugofemte. Jag vet inte riktigt vart pengarna gick. Enkel mat och matlådor, hyra och vanlig hemtelefon. Ingen bil och sällan kläder. Däremot festade jag hejdlöst en gång i veckan. Lördagar. Det var den dagen man gick ut. Och då gick det cirka 120 kr totalt. Tror att min lön var cirka 8000 brutto. Första 20 kronorna gick till en flaska vin( denna delades oftast) sen gick vi ner på stan, gick in på favvohaket och jag tror att det var fritt inträde före 9, köpte 4 glas vitt vin 20 kr och sen 20 kr till en svarttaxi hem. Ganska blygsamma utgifter om man jämför med dagens utbud av förlustelser.... Öppet på krogen veckan runt samt nattöppna hamburgerbarer...

Men dock så brände jag iväg 480 kronor på detta. Dessa 480 var antagligen det som fattades den femtonde för att jag skulle klarat månaden. Jag gjorde även något oerhört korkat-herregud vad hade jag för bankman?? Götabanken var det då. Jag sparade 200 kr i fonder den 29 varje månad för att behöva sälja dem - den tjugonde? Ingen krona sparad under denna tid alltså. Hade en tvåa och betalade 860 kr i hyra.

Vid tjugotvåårs ålder avancerade jag och blev en högre chef, 11000 i lön. Sparade fortfarande inget men kom ihåg att jag unnade mig en resa till Stockholm. Detta nya arbete innebar att bygga upp en ny Ikea butik. Jag jobbade 16 timmar om dygnet sex dar i veckan i fyra månader. Del lediga dagen gick jag ut. Hade ingen att rådfråga och trodde att det var min skyldighet med tretusen extra i lön att jobba så mycket. Ikea gjorde klippet för i min elvatusen ingick all övertid.
Summan av kardemumman var att jag efter sex månader gick in i väggen, som iofs inte fanns då men det var samma sak. Jag pallade inte och jag tappade all min arbetsglädje. Att sjukskriva sig fanns inte på kartan, febern var ju normal:) så jag sade upp mig. Pallade inte, 22 år gammal.
Gick hem den 15 juni och var ledig till den 18 november. Då hade jag vilat upp mig, haft 9 veckors karens på Akassan eftersom jag sa de upp mig själv. Vet inte hur de veckorna gick men det kan ha varit checkkrediten som räddade mig. I november hade jag träffat min blivande man och flyttat upp till Stockholm. Jag hade med mig ett fräscht bohag men inte en krona.
Jag blev sambo och snart förälder. Vi köpte en tvåa i en förort för 360 000 i november 1987. Hyran tror jag låg på cirka 2000 kr. Vi sålde den våren 1990 för 390 000. Och gick in i husköpet som ni läste om här. Det var ett nybyggt hus och varje krona lades på tomten som var lervälling. Men nu fick jag, om inte en bättre ekonomi så en betydligt stabilare. Mitt ekonomiska sinne var tvungen att födas. Det var slut på utgångar och föräldrarskapet kom med allt vad det innebar. Vi var tvungna att reda ut mat på bordet varje dag, räntor och amorteringar skulle betalas, bil behövdes och barnen skulle ha det de behövde. Jag hade haft olika vikariat innan barnen och jobbade nu extra på helgerna på Ikea. Passade på att läsa in gymnasiet under mammaledigheten. Tack gud för Komvux. När barnen var två och tre år började jag arbeta. Fram tills nu hade jag gnidit på mammadagar och extra arbete. Fick jobb på Ericsson. Dagtid först till en svältlön. Precis i slutet på perioden fick jag ett skiftjobb och började tjäna lite mer.
Kontentan av denna period var självklart att jag gjorde ett huge mistake som köpte huset. Det tog alla pengar och mycket kärlek försvann , samma sak med energin. Ni som inte vet kan jag berätta att brist på pengar äter upp en inifrån. Oron över att inte klara räkningar, alla försakelser man måste göra, förnedringen inför alla som har det bättre, gräl om pengar: allt detta föder en elak och fet mask som äter upp en inifrån.....
En annan dum sak var att jag inte skulle slutat på Ikea, utan endast sagt upp mitt chefsskap. Jag skulle inte ha släppt ett jobb utan att ha ett annat.
Det som jag gjorde som var bra och en stor framtidsinvestering var mina två barn och mina studier. Och att jag lyckades, med min makes hjälp självklart, betala alla våra räkningar så lånen byggdes inte på. Huset vi hade blev jättefint och hade vi ägt det idag hade det varit värt-4000 000 miljoner på ett ungefär.... Detta är en sån sorgsen tanke. Mycket kärlek och glädje i huset men också så oerhört mycket problem....
En lärorik period alltså.