tisdag 20 januari 2009

Obama

Ja idag är tillträdesceremonin för Amerikas nya, historiska president. Han är historiskt redan innan första dagen på jobbet, pga sin hudfärg och sina icke amerikanska namn.
Förväntningarna är spektakulära och i en vanlig arbetares ögon ouppnåliga. Men ,som sagt även för honom som för oss andra - siktar man mot himmelen så når man trädtopparna och de är inte illa. Har väldigt svårt att förstå att en enda människa är redo att ta jobbet. Och jag har tänkt mycket på hans familj. Visst måste de vara oerhört stolta och glada över att få vara med och skriva historia. Men de små flickorna som visas upp i alla sammanhang, på podier inför en enorm massa människor och blivit instruerade hur de ska bete sig och när de ska pussa pappa- det känns inte avundsvärt. Hans fru är vuxen och vet förmodligen, om inte så kan hon ana vad det nya livet innebär men barnen...
Vet inte men jag tycker att hela familjen ser så sårbara ut där på podiet och jag är livrädd över att höra ett skott ljuda i luften..Varför? För att de är färgade? Eller för att de är så unga och har hela livet framför sig? För att deras liv de närmsta åren inte kommer att bli sig likt? Förmodeligen en aning av varje alternativ.
Ska den här fantastiska mannen lyckas fixa ekonomin, freden i Gaza? Lyckas ordna det bättre för alla i det egna landet som lider och har lidit länge i sina skjul och andra dåliga bostäder. Det finns ju nu både "gammelfattiga" och "nyfattiga", arbetslösa och med förlorade hus.
Förväntningarna är stora men det är oxå de olika makterna i landet. De som sponsrar maskineriet och gör att en presdentkandidat har råd att övht kandidera. Kan han gå emot dem?
Alla Israelvänliga? För det är en gigantisk massa.
Jag tror inte det. Men han har minst samma förutsättningar som någon annan att iaf försöka. Han kommer att ta kontroversiella beslut och gå emot viss del av massan , det tror jag säkert.
Och jag hoppas på det. Liksom så många i Usa hoppas på det. Men jag hoppas oxå att det kommer finnas tid över för familjen och barnen i all denna turbulens....

Inga kommentarer: