söndag 4 januari 2009

Livets ekonomi Del 1

Har kommit till en punkt i livet där jag måste ta ett viktigt beslut. Hur som helst så väcker det enorma tankar på pengar. Deras betydelse för mig. Och jag ska därför göra en resa genom livet. Blev inspirerad när jag läste bäste perpennings blogg tidigare idag. Jag gör det för att uppdatera mig själv hur jag har haft det, vilka avgörande beslut jag tagit ekonomiskt och hur utfallet blev. Jag skriver i tio års perioder. Så det blir fyra, plus en liten till, så fem då.

Om ni vill hänga med på resan är ni välkomna. Ni som är yngre kommer antagligen bli förvånande, lika förvånad som jag blir när jag läser att ni spelar tvspel eller håvar in några tusen i julklapps pengar och presentkort..Det händer en hel del mellan generationerna, ändå...

Jag föddes som yngst av en gigantisk barna skara. Pengar var ett frånvarande element i vår familj. Min mamma var hemma och min pappa arbetade 7-4. Han var av den sorten att han ansåg sig unik som just gjorde detta. Han tyckte att inget annat behövdes göras och lade sig efter arbetsdagen på soffan. Min mamma gjorde jobbet. Tvättade, städade och lagade mat. Hennes privata nöjen var en kvinnoförening samt att beställa på postorder. Hon premunerade på ett antal veckotidningar. Hon ansåg att varje kvinnas rätt var ny vinterkappa och vinterstövlar vartannat år. Annars skämdes hon på kvinnoföreningen. Hon älskade att gå dit när kappan var nyinköpt... Min mamma har många förtjänster men ekonomisk är icke en av dem. Hon köpte allt bröd, även fika bröd. Jag kan inte komma ihåg en dag utan köpt kaffebröd eller kaffe i huset. Hon gjorde inga storkok. Hon hade kort sagt inte grepp om sin ekonomiska situation och gjorde inte något för att förbättra den långsiktigt. Det absolut mest oklokaste hon gjorde rent pengamässigt var en prenumeration på kungatallrikar som skulle hängas upp på väggen. Sådana samlade "alla" de andra i föreningen på. Minns inte exakt men jag tror en tallrik kostade 300 kr. Och hon köpte kanske 20 sammanlagt !! Dessa tallrikar är sen decennier tillbaka nerpackade i lådor...such a waste.
Ränta och återbäring var en viktig sak redan då, jag hade en bankbok med kanske femtiokronor men gick med glädje till banken i januari och förde upp räntan i bankboken. Konsum var det ställe där maten inhandlades och där var man medlem. Då sparades alla kvitton under året i en gammal konservburk för kaffe. Datorerna hade inte kommit. Så i december satt min mamma och räknade ut vad hon handlat under året på Konsum och så fick man återbäring. Har en svag aning om att den var 5% men är inte säker.
Min pappa var inte heller ekonomisk men han shoppade kanske inte lika mycket. Det dummaste han gjorde, ekonomiskt var att underoljekrisens värsta period, storröka inomhus och samtidigt vädra för öppna fönster. Och oljedrivna elementen gick för fullt. Han rökte 2-3 paket om dagen. Han körde rykande element så länge oljan räckte, då han var en frusen person fick vi vara utan värme några veckor sen då oljan var slut.
Vi bodde nära en mellanstor stad men det kändes ändå väldigt lantligt, utan att vi hade kor och grisar runt knuten. Varje familj hade knappt en bil. Vi fick bil när jag var elva. Mammorna var hemma och papporna arbetade. En kille i min klass hade en yrkesarbetande mamma. Barnbidraget delades ut kvartalsvis, vet inte hur mycket det då var för mig men jag tror 300 kr, 100 per månad, eller en kungatallrik :). Det märktes tydligt när denna utbetalning kom :) Vi fick inga pengar alls att tala om och alla barn började arbeta tidigt. Traditioner var det ont om förutom julen då var det kalas med god julmat och presenter. Då kom mina morföräldrar med en tvättkorg full med julklappar. Nyttiga sådana. Typ underkläder och sådant. Mina farföräldrar brukade komma kvällen före. De hade cirka 30 barnbarn och kunde självklart inte dela ut så mycket men till vår glädje fick vi alla en ask välsorterad choklad samt en ovikt tia i ett kuvert. En tia!!! Och vi var alla så tacksamma. Det var den gången vi fick pengar. Jag kunde oxå få en eller två gånger om året ett par kronor av en snäll faster till min mamma om vi sprang på henne på stan någon gång. Thats it. Vår glädje bestod av små saker. Som en stor gratängform med Janssons frestelse en lördag kväll eller en grillad kyckling. Jansson!! Mina barn äter inte ens klick av artighet på julafton. Vi åt ALLT med god aptit. Chips och godis köptes aldrig. Myskvällar blev det ändå....Läsk köptes aldrig förutom på julen och då fick vi barn en 33cl julmust var. Lycka!!! Kände vi alla vid köksbordet då, det är jag säker på. Jag hade "turen" att vara född sist så när mina snälla syskon började arbeta fick jag riktigt fina julklappar och presenter såsom barbies och sådant. Tack snälla för det!!!
De här första tio åren tjänade jag inget att tala om, några kronor som barnvakt kanske men inget jag minns. Men jag förstod allt för väl att vi inte hade det gott ställt. Jag insåg inte än den konkreta betydelsen av pengar. Jag planerade synd nog inte att jag skulle läsa,och sen arbeta mig till pengar. Men jag förstod mycket väl att det var skillnad på folk och folk. Jag brukade gå runt i kvarteren och kika in genom fönstren, särskilt vid denna årstiden, och såg vilka fina adventsljustakar folk hade. Funderade på hur mycket en sån mässingsstake kunde kosta 100 kr eller 1000 kr? Och se de hade utmhusbelysning i en gran!! Jag var inte särskilt avundsjuk på dem som var bättre bemedlade men jag minns en familj som hade en dotter som gick i min klass. De hade en hemhjälp som hette Sonia. Som städade och alltid tog hand om klasskamraten. Hemma hos oss var det alltid oorganiserat och rörigt - jag ville oxå ha en hemhjälp. Och vid ett sällsamt besök i hemmet såg jag att de hade så vackra vita matsalsmöbler med vackert tyg på dynorna. Hemma hos dem planerade jag att plantera husbock.... Som skulle äta upp allt de hade så de blev fattiga:) Idag har jag likadana matsalsmöbler och jag fick senare höra att stackars Sonia var grymt underbetald och utnyttjad. Vi hade en stor fruktträdgård med äpple, päron,körsbär och röda vinbär och vi åt oss glatt mätta på all frukt. Jag tror knappt att barnen här ens hämtar ett äpple från träden som dignar av grödor på sommaren.
Så vad är kontentan av de första tio åren? Jo pengar saknades, big time. Men lycka fanns, i småsaker kanske just därför. Kraven för att det skulle pirra i magen av lycka var väldigt låga. Om jag fick välja idag på de åren eller tio år i vårt välfärdssamhälle idag med dagis och stress? Jag hade inte velat byta. Är glad att kunna uppskatta småsaker idag och det kommer därifrån och jag var fortfarande för ung för att förstå hur illa det var.....
De enda ekonomiska beslut jag tog under denna tioårsperiod var hur snabbt jag skulle spendera minsta tjugofemöring i den lilla kiosken som fanns. En annan viktig slutsats som jag tar med mig av detta är att - Det går, det går att klara sig utan så mycket pengar, på ett eller annat sätt. Det har människor kunnat göra i alla tider och gör så fortfarande. Dagarna går ändå, barn föds och växer upp ändå...Det är inte det optimala men det funkar...

2 kommentarer:

Spargrisens Mor sa...

Tack snälla för denna berättelse. Det är som om den handlade om mig och min barndom! Skillnaden är att jag är uppväxt på bondlandet, med kor, grisar o katter, slåtter mm.
Fick en gång en påse med ett- eller två-öreskolor för en krona av min far när han kom hem efter att ha varit borta på repmånad. Det och en fin graverad lappsked som var en brosch! Jag var sparsam och jag tror det fanns kola kvar i ett par år! Och, broschen finns fortfarande.

Ekonomisk fighter sa...

SpargrisensMor: Vad roligt att höra. Det är verkligen en uppdatering av hur det var även för mig:)