Livets ekonomi del 2

Nu började en betydligt tuffare ekonomisk tid i livet. Elvaårsåldern är ofta jobbig för barn då de nu börjar förstå och kan reflektera över hur saker är och har varit.

Jag förstod plötsligt lite grann av innebörden av pengar. Började hänga i ett stall och träffade nya människor, nya typer av människor. Barn som fick mycket pengar och hade familjer med bra ekonomi. Såg tydligare skillnaden och detta var smärtsamt. Fick mitt första arbete som jordgubbsplockare. Cyklade hemifrån klockan 04.00 3 km till en odling. Jag fick 5 kr per liter, det tycker jag är förhållandevis bra med tanke på dagens jordgubbspriser. Vet inte om jag var en extremt dålig jordgubbsplockare eller om skörden var dålig men det blev sammanlagt 140 kr. För 70 kr köpte jag en begagnad damcykel. Resten gick till hästsaker. Vid fjortonårsålder fick jag plötsligt ett jobb på en restaurang. En flicka i klassen hade en mamma som förestod ett stekhus i staden. De hade fullt inför sommaren och behövde ingen mer, klasskamraten och en flicka till jobbade redan extra. Men jag tjatade mig in och fick några pass. En helt ny värd öppnades. Jag fick 8 kr i timmen, för samma summa fick jag äta obehindrat av allt en hel dag. Jag fick smak för äkta kalvschnitzel med pommes frites och hemlagad bearnaisesås. Det var stekhusets bestseller. Tacka f-n för det, idag vet jag inte om det går att hitta äkta schnitzel i Sverige. De var förpanerade och styckfrysta och stora som dasslock och man friterade dem. Ibland när kompisens mamma var extra bussig (egentligen när hon nallat i vinskåpet och var berusad, det hände allt som oftast)fick vi beställa marängswiss eller en ostbricka att smaska på från Stora hotellet. De ägde Stekhuset och låg vägg i vägg.
Men mina få pass tog slut och jag saknade det, men då hade jag sån tur, andra slutade och jag fick fortsätta och sen fick jag jobba varje helg i ett år tills Stekhuset och hotellet gick i KK (man kan ju undra varför:)) Oj vad jag tjänade pengar. Jag köpte en helt ny företeelse på klädmarknaden Joggingdressen, en grå,tjock och fin. Jag köpte en " Non smoking generaton" t-shirt. Vet inte hur många ggr jag hann använda den innan jag drog mitt första halsbloss dock... För på Stekhuset började jag röka. All personal satt alltid tillsammans och fikade under långa stunder. Folk från Jugoslavien, Finland, you name it. Det var spännande för en lant lolla som jag. Och alla rökte. Jag var nu ensam ung tjej kvar de andra två orkade inte jobba mer. Och för att passa in bland dessa spännande personer började jag röka, röda Prince. Det var ju begåvat.. kunde kanske tagit Blend menthol eller ultra men icke... Det var nog här runt bordet som mitt intresse för människors levnadsöden vaknade. Jag lyssnade med stora öron på vad de berättade. Vi hade även en diskare som hade suttit i fängelse!!!! Han var stor och kraftig och hade fula tatueringar på hela armarna. Att jag bara inte höll mig undan. Nej då trevlig som jag var pratade jag även med honom. Så en dag när vi hade fullt i restaurangen och hans disk bara växte. Jag plockade och plockade. Han plockade inte ut disken i mathissen så jag fick springa med disk i trapporna. Så skulle jag skoja till det lite och sa nåt i stil med " Nu måste du nog sätta lite fart" och försvann sen ut genom svängdörrarna.
Pang, krossat porslin. Han slog sönder hela köket och polis och ambulans fick komma och de satte tvångströja på honom. Alla stod stumma och vi fick stänga för dagen och städa. Jag lovar, jag sa aldrig ett knyst till nån om kommentaren som jag dumt nog hade fällt. Diskaren kom aldrig tillbaka.....
Jag köpte även ett par Ecco skinnstövlar för 475 kr... Det måste ha varit dyrt då. Skolan klarade jag hjälpligt men efter nian ville jag inte fortsätta. Jag slutade och fick extra jobb på ett lager. Jag flyttade även hemifrån sexton år gammal. Tidigare hade kunnat köpa kläder för lönen, men nu blev det endast hyra och mat. Långa perioder var jag utan pengar. Helt utan pengar. Men det gick. Jag betalade 475 kr i hyra och min lön var bara på snäppet mer. Hur gick det ihop? Har ingen aning men jag tror att det var så att jag åt precis allt som fanns i förråden och mycket spagetti med ketchup. Och jag hade ingen som helst back up. Nada. Jag hade flyttat utan mina föräldrars medgivande så jag fick skylla mig själv. Och det gjorde jag. Lagerarbetet tog slut fram i oktober. Jag ringde då runt och sökte. Hade en kompis vars mamma städade i kommunen, hon fixade in mig där. Dottern var också hon arbetslös men vägrade att städa, kanske jobba övht? Så föll det sig så att jag fyra månader efter att jag gått ut nian, som ett udda exemplar som inte skulle gå direkt till gymnasiet, började städa på min gamla skola.
Hur pinsamt måste det inte ha varit, att svabba golv inför yngre elever och gamla lärare som tittade medlidsamt på mig? Men jag svabbade på, hade en ryggmärg som sa att alla jobb är bra. Vilken annan ryggmärg kunde jag ha haft?Jag hade bara mig själv att luta tillbaka på.
Tröttnade givetvis ganska fort och tänkte att jag iaf skulle hitta något bättre över julen, kanske någon butik. Satte mig att ringa och började på A i katalogen. Fick napp på I. I som Ikea. De behövde nån som kunde hoppa in ibland under december. Ikea var som en dröm. Jag hoppade in, lärde mig kassan. Första dagen var första december. Hade turen att kassabeståndet avseende personal var tre gamla tanter som avskydde att stå i kassan. Så de lämnade mig där. Köerna ringlade och jag jobbade på. Jobbade varje dag fram till julafton. Fick aldrig någon hjälp. Tanterna berömde mig för chefen, så när julen kom hade jag lyckats med vad jag hade föresatt mig: göra mig oersättlig. Så jag fick löfte om en vecka till osv och efter några månader ett fast arbete. Vilken lycka. Nu fick jag en lön och en försörjning. Pengarna räckte fortfarande bara till hyra och mat samt att jag möblerade en ny lägenhet. Hade alltid matlåda. Men visst, jag festade oxå och hade några oerhört roliga år. År som ligger som en trygg grund faktiskt än idag.
Okey kontentan av dessa år?
Pengar spelade en större betydelse. Vilka avgörande ekonomiska beslut? Ja jag flyttade ju. Jag läste inte gymnasiet- då. Om jag hade gjort det och bott hemma hade jag sparat pengar. Om jag arbetat och bott hemma hade jag kunnat spara mycket pengar. Kunde tagit körkort då istället för långt senare. Kort sagt jag hade kunnat göra en betydligt bättre grund ekonomiskt. Jag kunde ha köpt en bostadsrätt, och gjort en gigantisk förtjänst. Jag kunde om jag gått gymnasiet, tagit studielån, student lägenhet och pluggat till civilekonom direkt. Det hade varit ekonomiskt försvarbart. Då hade jag gjort en längre karriär idag. Jag hade kunnat spara på banken.
Så visst tog jag en hel del avgörande ekonomiska beslut alltid.
Ångrar jag mig? Ja till viss del rent ekonomiskt. Klandrar jag mig själv? Inte ett skit, jag gjorde en fantastisk resa med tanke på mina omständigheter och jag tog inga okontrollerade lån. Som tur var fanns inga sms lån. Men den friheten det var att ha flyttat hemifrån kostade en hel del, det var tufft och ensamt många gånger. Och jag är så oerhört tacksam att inte mina egna barn gör på samma sätt som jag. För som förälder skulle jag ha oroat ihjäl mig och aldrig släckt mina omsorger......