måndag 12 januari 2009

Livets ekonomi del 4

Under detta decenniet börjar saker att hända, jag får ett bra betalt skiftjobb, bra betalt även med dagens mått mätt tio år senare. Tyvärr så blir det inget framtisbärande av dessa pengar. Struligheter i mitt privatliv gör att jag bor ensam i det dyra huset under ett år. Lever under denna period på mellan 1000-1500 kr per månad. Detta täcker mat, buss,kläder. Hur i hela fridens namn gick det ihop?? Jag har en för måga att sätta mig i ekonomisk tortyrliknande situationer, det händer igen under samma decennium. Hur som helst reder vi upp det trassliga och bestämmer oss att flytta 40 mil från Stockholm. Det är svårt att sälja hus och vi gör en stor förlust. Men vi tar ett bra initiativ och vi har lite tur. Vi hittar en trea i bostadsrättform för endast 95000 och 2700 kr i hyra. Där tränger vi ihop oss. Detta är en kortsiktig lösning. Jag säger upp mitt välavönade arbete utan att ha något nytt, min man däremot har ett i nya staden. Barn nr 3 är på väg. Vi betalar av på skulden till banken och snålar jävlar i havet. Men vi gör det och 18 månader senare är vi ett barn rikare och alla skulder fattigare. En enorm känsla. Vi köper nu ett hus. Flyttar in börjar smårenovera och bor där i fyra år då vi skiljer oss. Jag har endast extraarbete och läser på högskolan. En lång och segdragen kamp slutar med att jag får en hyresrätt inne i staden och barnen ska bo halva tiden. Jag har skyhög hyra och får bostadsbidrag till en början. Ekonomin är oerhört knaper. Vet inte hur det går ihop övht men efter att ha åkt buss till dagis 3 timmar per dag lyckas jag köpa en bil efter 18 månader. Lägenheten ska eventuellt bli bostadsrätt och detta håller mig uppe i mörka stunder. Hur får jag allt att funka? 3 barn, lägenhet, bil, häst mat på bordet och julklappar under granen? Envishet och det fenomen som kallas Ullared:) Vi hade det nödvändigaste och alltid mat på bordet. Vi hade telefon och tv. Och jag halkade aldrig efter med räkningar. Det var det som klarade oss.
Plötsligt kom erbjudandet om bostadsrätt som jag nappade på, hyran sänktes lite och med lånet blev månadskostnaden den samma. Nu ägde jag något som kunde bli värt mer.

Bra saker gjorda under perioden. Tog en dag i taget, läste klart på högskolan trots turbulensen, inga lån togs annat än till bil och lägenhet. Köpte bostadsrätten. Stod ut med all förnedring som skilsmässan innebar, folk som vände mig ryggen som om det vore enbart mitt fel.
Dåliga saker och beslut: Jag skulle ha sökt jobb på nya stället innan jag sade upp mig. Tredje barnet hade varit lika välommet ett par år senare. Det andra husköpet kunde ha väntat. En dålig relation är en dålig relation. Det rättas liksom inte till med ny bostad eller nya saker....