Egen tid

När man ser fram emot ledig tid så känns den oändlig. Som när man var liten och gick på sommarlov. Det är så mycket jag vill göra och ser fram emot. Alla barnen ska vara hemma samtidigt under en period, jag ska ägna lillplutten extra tid, jag ska följa vissa serier som exempelvis Selma Lagerlöf på tv, träffa vänner, promenera och så ha egen tid. Skriva på min bok. Nu är jag inne på 5e lediga dagen och inget har blivit skrivet. Jag har haft alla barnen hemma och allt vad det innebär, intensivt med umgänge och matlagning. Träffade en väninna igår och promenerade. Missade Selma Lagerlöf totalt då Körslaget gick samtidigt och det ville yngste sonen se och då ville jag göra det med honom. Missade reprisen på del 1 då väninnan var här. Idag är det hockeyturnering hela dagen och jag har bakat och ska stå i cafeterian. Snart är det nyår och imorgon kommer en kompis hem från en annan stad och vi ska fika en stund. Jag kan krasst konstatera att jag inte får något gjort av det som jag vill och sett fram emot, eller iallafall inte allt. Jag vet att man ska prioritera. Men hur gör framgångsrika människor som presterar, de har ju samma liv ungefär med barn, familj och vänner....
Det ligger hos mig själv, jag inser det. Ska boken bli skriven MÅSTE jag prioritera och ta varje ledig stund som går att avvara. Tvn får slopas. Så enkelt är det. Snart börjar jag jobba igen.
Ikväll ska jag försöka stänga av omvärlden. Yngste sonen åker till sin pappa. Det paradoxala är att jag alltid "Skyller" på yngsta sonen. Kan inte göra det eller det för jag vill lägga varje stund på honom när han är här. Men han blir snart elva och har kommit in i en period då han drar sig undan från övriga världen. Har börjat msna, skaffat flickvän, vill vara ifred på rummet. Jag har dock inte hängt med i den utvecklingen,jag sitter paralyserad i stand bye läge och bara väntar på att han ska behöva mig och vilja göra något. Förbannar mig själv alla gånger jag sagt att jag inte har tid när han velat göra något. Utveckling kallas det. Vi går in i en ny fas. Han börjar bli större och jag är på ett sätt mindre behövd. Det är alltså nu jag ska lägga tid på det som är viktigt bara för mig och skriva boken. Disciplin är vad jag behöver. Disciplin är vad jag saknar....