Skorpan i memorium...

Idag har vi avlivat en hund. En av de två som vi har. Hon var 13 år och har åldersrelaterade sjukdomar. Så det är bäst som sker för hennes skull.
Hon har varit med om mycket och presterat mycket, bla varit svensk Champion... Hon har fått många fina avkommor. Sorgen är stor i huset.
Jag har endast funnits med ett kort tag i denna vovves liv. Det konstiga är att från första gången hon och jag träffades så har det bara varit jag som gällt för henne. Hon har varit som ett plåster från morgon till kväll. Charmigt men även jobbigt, tex när jag dukat på altanen och gått fram och tillbaka, och hon går bakom hela tiden. Ständigt ivägen.. Det ler man åt nu, vad spelade det för roll. Hon var även en sann sko fetischist. Hon älskade skor. Varje gång hon gick in eller ut igenom dörren så klippte hon en sko på vägen... Många ggr har vi svurit när vi inte hittar våra skor. När vi har bråttom på morgnarna. Nu kommer alltid skorna att stå där vi har lämnat dem och ingen kommer springa bakom och framför och ivägen när jag dammsuger...
Tack för allt underbara hund, du kommer alltid att finnas med oss.