Gammalt tak och gammal vänskap

Idag byter min sambo tak på huset. Jag är ingen hantverkare, har aldrig varit. Men han är och nästan alla hans vänner är. Jag blir imponerad av hur de sluter upp och hjälper varandra med olika saker. Takbytet har av dem varit planerat sen förra året och nu kom de till skott. Snabbt jobbar de och inga sura miner eller undanflykter för att de får offra en helg i slutet av juni.
Imponerad! Jag har inget sånt i mitt liv. Ingen att byta tjänster med. Men det skulle onekligen vara trevligt och kännas tryggt om jag hade. Jag skulle vilja vara del av ett sådant nätverk. Men våra liv ser lite annorlunda ut. Många av min sambos vänner har han haft sen ungdomen, de jagar ihop och de har mycket gemensamt. Deras liv knyts ihop på många olika sätt. De umgås inte över en bit mat eller går ut på krogen så ofta, men de finns där för varandra.
Jag har flyttat ganska mycket, lämnade alla ungdomsvänner bakom mig när jag ensam flyttade till Stockholm. Jag skrev mycket och ringde mycket i början men efter några år hade jag förlorat kontakten med många. Detta var före sms och mailens tid.
Det ångrar jag. Men som det såg ut i mitt liv då hade jag inte mycket val. 2 små barn och ett arbete, samt att jag i många år försökte acklimatisera mig till storstan och att trivas där. Sen flyttade jag tillbaka efter många år och då hade vännerna fått nya liv och vi hade inte så mycket gemensamt längre. Så är livet. Man förändras och utvecklas. Det är livets gång. Jag har några få vänner som jag umgås med och sköter kontakten med. Men det är inte så många som jag skulle vilja. Men samtidigt är det värsta jag vet att ständigt gå med dåligt samvete för att jag inte hinner höra av mig. Och det är lättast att sköta sån vänskap som är lätt att förvalta, att man bor nära, har gemensamma vänner, eller har mycket andra gemensamma nämnare. Jag är glad och stolt över mina vänner men jag kan inte låta bli att bli imponerad av killars vänskap. Inga krav på att man ska höras si och så ofta, utan de finns där för varandra ändå. De kan umgås många. Inte bara 2 och 2 som vi tjejer ofta gör. Och de kan dela intressen. Jag vill ha vänner som delar mina så att man får gemensamma beröringspunkter. Jag har också sållat lite grann i min vänkrets. Relationer som varit dåliga för mig, som jag mått dåligt av. Jag saknar dem, för de har varit nära men priset av att ha en nära relation var för högt. Jag mådde för dåligt och stod stilla i livet, av dessa relationer. Då tror jag att det är bättre att avsluta eller pausa. Bra vänner finns där för varandra i vått och torrt. Man uppskattar och avundas inte varandra. Man är glad över att den andra lyckas och mäter inte andras utveckling/lön/ framgång eller relation med sin egen. Detta klarar inte alla. Jag har förmånen att ha ett par sådana bra och toleranta vänner.
Vill man utvecklas och komma framåt, som jag vill, måste man ta vissa beslut. Och då ligger det oerhört mycket i att "komma framåt", jag har fått kämpa oerhört mycket på många olika plan för att göra det. Och då vill jag inte bli tillbakadragen av någon som klagar men inte anstränger sig för att lösa problemen. Jag vill inte -och de flesta andra vill inte heller. Jag sätter mig inte på höga hästar här, jag har också under en period stått stilla och bara gnällt, ältat och terroriserat mina vänner. Man vet inte hur jobbig man är när man är miyy uppe i det. Men nu har jag kommit över det destruktiva tänket. Utveckling. ...Och vill jag fortsätta att utvecklas så måste jag ta vissa beslut, och det har jag gjort. En del är inte roliga men nödvändiga. Att rensa lite bland energislukarna i livet. Ungefär som när man vill spara pengar, och få pengarna att växa. Man måste städa lite i gamla dräneringar och kolla vad det är som rinner ut och som kostar så mycket. Ta beslut på vad som ska väck. Vad det är som tar /pengar,kraft och energi. Alla beslut är inte roliga men nödvändiga. Och håller man sig till sin strategi/plan så brukar det ofta gå vägen. Man når ofta sina mål-det tar bara lite olika lång tid...