Tillbaka i vardagen...

Hej alla, är nu hemma igen efter 6 dagar i Stockholm... Det har varit toppen. Jag har gått på stan från tidig förmiddag till sen kväll och sett väldigt mycket. Ja, jag har inte gjort några guidade turer men väl sett mycket av stan. Fint väder har gjort det hela mycket lättare. Stockholm är en toppenstad på många sätt, fina byggnader, mycket vatten och möjlighet att ta sig runt på cykel eller till fots. De som vill och dessutom har möjlighet att bo centralt får en lyxig vardag på många sätt. Men det kan inte vara lätt vara utan pengar, det är inte lätt för någon men jag tror att det är svårare där. Särskilt för de unga. Märkeskläder är svindyrt. Det kändes som, om jag grovt generaliserar medvetet, att antingen är man inne och har väldigt dyra och fina kläder eller är man extremt retro.... Var inne på en retrobutik som tog hutlöst betalt för second hand grejor, 299 kronor för ett par gamla, smutsiga Converse!!!, (och när jag kom hem hade jag fått ett par svarta, rena, gratis från en i släkten som inte ville ha dem) Bara i en storstad kan man ta betalt på det viset, men vem betalar?? Vem letar inte direkt i en second hand??
Och för ungdomar som inte riktigt vet vilket ben de ska stå på - än, kan det inte vara lätt att förstå skillnaden mellan människors inkomster. Även i min hemstad finns detta fenomen naturligtvis men inte på långa vägar att skillnaderna mellan fattiga och rika kommer våra barn så nära, och det är jag väldigt tacksam för. När dessutom bloggar som Blondin-Bellas förstärker konceptet "shoppa är kul, dyra kläder måste man ha", "har en klädbudget på 10 000 spänn, och det räcker inte" så vill de till att ungdomarna i city har en stark självkänsla.
Men det är väldigt trevligt att vara på besök i Stockholm och jag är tacksam för mina dagar. Nu är jag stark och kan gå i affärer där ett skärp kostar 3475 kronor, och bli granskad av expediterna uppifrån och ner, och bara le... Tyckte det var rktigt roligt. Jag kände mig inte hopplöst fattig, tvärtom, jag kände mig väldigt rik. För jag har pengar så att jag kan köpa det där skärpet, (jag skulle inte kunna köpa ett par byxor att stoppa skärpet i i samma affär dock) men jag tycker inte det är värt, skulle aldrig komma på tanken. Känner mig rik och tacksam för min inställning till pengar, att de ska växa -först, innan jag handlar för mycket. Och alla dessa vackra och välklädda människor kan inte vara rika, många är det men inte alla, och de tycker jag synd om för de kommer aldrig bli ekonomiskt trygga med det tänket. NU ska jag inte slå mig på bröstet för jag handlade 2 saker- en klänning på Cubus, av alla ställen för 200 kronor. Tycker inte om Cubus här hemma, det är alldeles för rörigt men där uppe var butikerna väldigt fina och hade mycket kläder som var snygga och prisvärda. Och så kommer den andra saken-en väska. En gudomligt snygg väska i svart skinn, en modell jag letat efter i 1 år. Såg den första timmen i Stockholm och blev förälskad, men priset 999 kronor är en förmögenhet. Och det fanns bara en kvar. Detta var i en butik på Biblioteksgatan. Gick och tittade om den var kvar varje dag, och det var den. Jag köpte inget annat innan detta köp. Men så på lördag eftermiddag när jag var där för 4e dagen i rad så slog jag till. Den kommer jag att kunna ha resten av livet och bestämde att den kommer lätt att övervinna 5 andra väskor i skinnimitation för 200 kronor styck... Detta var mitt resonemang plus att jag sparade in 1050 kronor på en hotellnatt, fick låna en lägenhet av en kompis så det blev 3 nätter hos henne och bara 2 på hotell. Jag var ute en kväll och åt på en restaurang, annars åt vi enklare mat, typ hamburgare och falafel och vi gick överallt så jag sparade in där. Hälsoresan gick åt fanders ett par dar men man kan inte lyckas med allt, iaf inte samtidigt:) Nu är det vanliga gängor igen och nya friska tag.

Resan gick på 1000 kronor för bussen tor för mig och dottern, 1190 för 2 nätter på hotell med en gigantisk hotellfrukost, 800-1000 kronor cirka för mat och fika för oss 2. Då har vi ätit ute 3 dagar och varit på en pub en kväll så det tycker jag var okey. Och det var svårt att lösa maten på annat sätt då vi hela tiden umgåttts med andra och varit ute på stan i 10 timmar per dag. Själv kan man ju köpa nåt i affären och sätta sig på en bänk och käka men det kan man inte begära av andra. Så visst gick det pengar men det var också en mini semester som var välbehövlig. Nya tag igen med ekonomin och det kommer att gå lätt efter att få unnat sig lite...