Ledig

Idag ska jag var hemma ensam. En dag av ledighet mitt i livet.. Har känt ett tag att jag går på knäna. Orkar inte med. Kommer hem från jobbet och ramlar ihop i en blöt pöl. Utan energi att göra något nyttigt hemma eller trevligt. Har plötsligt fått ont i kroppen, hela vänstra sidan från topp till tå, värker. När jag kommer hem och har ätit så längtar jag bara efter att duscha och krypa ner i sängen med en bok. Jag tittar aldrig på tv eller umgås med familjen. Jag kan inte förstå hur jag redan har hamnat här, har ju endast arbetat en månad. Samtidigt som jag är trött så saknar jag intellektuell stimulans. Orkar inte hålla mig a jour med vad som händer, läsa och bli delaktig i andras människors funderingar, vilket är oerhört viktigt för att jag ska känna tillhörighet och må bra. Jag lever kort sagt inte på det sätt som jag vill och mår bra av.
En bidragande orsak är att varannan vecka när jag har mitt yngsta barn sitter vi sammanlagt 9 mil i bilen. Är det fotbollsträning oxå vilket är 2 ggr i veckan är vi borta 12.5 timmar... Jag bor långt ifrån hans skola. Ett beslut som jag tagit av olika anledningar.

Hur som helst, det är för lite kvalitetstid iallafall. Min dotter som är 19 klagar över att vi aldrig hinner ses. Om jag hade haft mer energi och ork så hade jag växlat upp när jag kom hem och kört ett par timmar till, och jag hade klarat mig på 7 timmars sömn. Men så är det tyvärr inte.
Jag brukar aldrig ha värk och just detta gör mig lite orolig.

Min bästa tid i livet var för 2 år sedan, jag var arbetslös och sökte jobb frenetiskt. Men efter att ha varit knäckt över att aldrig få jobb så lade jag om strategi och bestämde mig för att trots arbetslösheten , arbeta 8 timmar om dagen. Jag skapade jobb själv. Inte hushållsjobb eller så, inte jobb i stallet, allt det skulle jag göra efter mina 8 timmars "jobb". Mina 8 timmars arbete bestod av att jag skrev, läste och skrev,läste och skrev. Olika inlägg, krönikor och artiklar.
Min dag såg ut på ett ungefär så här:
Upp 06.00 och drack kaffe i lugn och ro, kollade nyheter och morgon tv.
Upp med barn,frukost och varannan vecka följa till bussen.
Promenad 1 timma.
Hem, åt frukost och började jobba.
Klockan 12-13, en halvtimmes lunch (framför tvn till "Hem till gården"), sen arbete igen.
Varannan vecka körde jag fram till 15.00 sen hämtade jag barn,lagade mat och allt annat och fortsatte jobba efter 20.00 när barnet lagt sig och körde fram till 23.00
Den andra veckan körde jag fram till 17.00,lagade mat och sen körde jag igen.
I detta tränade jag cirka 3 timmar i veckan.
Min barnlediga helg jobbade jag 8-10 timmar och den andra kanske 4 timmar per dag.
Kontentan var att jag plötsligt blev enormt produktiv. Från att ha smygit omkring i livet son en skugga och känt mig dålig för att jag aldrig fick jobb, inte fick något nyttigt gjort.
Jag tjänade aldrig en krona på det jag skrev, ekonomin blev inte bättre, men den dåliga ekonomin störde mig mindre. För jag hade roligt! Så roligt att tid och problem försvann, jag blev gladare och kände att jag hade ett uppdrag.
Jag saknar den här tiden enormt. Då levde jag nu fungerar jag, så känns det ibland.
Det som avbröt min härliga tid var att jag fick jobb, vilket självklart fortfarande var målet.
Fick heltid och har jobbat sen dess, 2 år nu. Ekonomin är bättre, mitt egna samhällsvärde är bättre, jag har ett arbete och en identitet.
Men jag mår sämre. Vad kan man lära sig av detta?? Jag vet inte men jag funderar och funderar.
Barnen mådde bättre (eller inbillar jag mig det?).
Nu ska jag vara ledig i 3 dagar och ska fundera på livet och framtiden. Ursprungsplanen var att jag skulle arbeta heltid nu iaf en 10 år och sen kanske ha fått ihop pengar så jag kunde dra ner på tempot. Ska jag göra det i förtid? Vad vinner jag/vi på det?
Mitt arbete trivs jag med men saknar stimuli ändå. Jag gör det jag ska och förväntas göra men i övrigt händer inte så mycket. Det är tyst i våra kontorslandskap, vi fikar och pratar lite. Men vi har aldrig eller sällan stimulerande diskussioner eller problem att lösa. Det ska vara lugnt och behagligt på min arbetsplats, det säger organisationskulturen. Men passar det mig? Förmodligen inte...
Ja nu ska jag njuta av ledigheten och fundera och räkna...