lördag 6 september 2008

Spö regn och minusflex

Vaknar alldeles för tidigt, hade tänkt sova ut idag då jag måste upp tidigt imorgon, men pling!! Pigg som en pärluggla...
Det fullkomligt vräker ner regn ute.
Så idag blir det att ta tag i nyttiga saker inne. Jag ska:
Sortera in papper som ligger i drivor på skrivbordet, mest betalda räkningar .
Fylla i information om aktierna som jag sålt/köpt. Med tanke på nästa års deklaration vill jag ha allting klart, såsom anskaffningsvärde och ifall genomsnittsmetoden ska användas. Låter jag det vara så står jag där med skägget i brevlådan när jag ska räkna fram omkostnadsbeloppet. Dels kan jag förlora på det och dels kan jag få en fråga från Skatteverket.
Jag ska föra över skatten på aktierna till sparkontot så får de stå och ränta till sig. Vågar inte handla för den om allt skulle sjunka och det slutar med att man sitter med en gigantisk skatt som ska betalas men inga pengar.

Så ska jag gör en plus och minus lista, fick bra tips från grön, att ställa upp fördelar och nackdelar med att gå ner i arbetstid. Den ser väl ut ungefär så här:

Fördelar: Mer tid över. Mindre trött och mindre stress. Jag skulle må bättre tror jag då jag kan få tid över att promenera, skriva, ägna mig åt hästarna . Mina barn skulle må bättre då vi fick mer tid tillsammans. Jag tror att min sambo någonstans skulle tjäna på det om jag blir gladare .

Nackdelar: Inkomstbortfallet. Det blir de extra pengarna som försvinner, det jag kan spara, resa och få ett lite flexiblare liv av. Tryggheten.
Karriärmässigt på jobbet är jag rädd att jag hamnar i de "deltidsarbetandes fack", de som man inte räknar med, de som inte får några nya utmanande projekt eller uppgifter. Har inga som helst belägg för att det skulle bli så, tvärtom så räknas de deltidsarbetande mycket med på min arbetsplats. Föresten får jag inga utmanande projekt nu heller:)

Men frågan är hur mycket som jag behöver gå ner i tid för att uppnå det jag vill? Saken är den att om jag går ner så vill jag få saker uträttade som ger mig något och som är mätbart. Jag vill inte exempelvis bara ha mer städat hemma, att jag tar det ansvaret eller att bara jag lagar mat och har den klar till de andra, eller att bara jag handlar.
Offrar jag de pengarna som det kostar med mindre arbetad tid så vill jag
1/ Att livet men min yngsta son blir lättare, att vi hittar tillbaka till en normal vardag med mys i soffan och fika eller film efter skolan. Att vardagen åter kommer innebära ljusglimtar och inte bara vara en transportsträcka som det är nu.
2/ Få igång hästverksamheten på ett bra sätt, om inte så omfattande så ändå igång och rullande så att vi inte behöver ta, eller isf marginellt, från våra lönepengar. Den ska flyta och vara rolig, i lagom dos.
3/ Jag vill börja skriva igen.

Detta är mycket, enormt mycket och räcker det med att gå ner lite i tid?
Kan gå med mycket planering. Jag tänker så här att om jag går ner till 75% och jobbar på ett ungefär 8-14.
Sonen slutar mellan 13.30-14.30 så den veckan anpassar jag mig. Under vintersäsong då det inte är fotboll, den slutar nu i september, så åker vi direkt hem och är hemma vid 14.30. Jag är med honom några timmar, sitter vid datorn 1 timme, käkar och kanske gör något litet hemma fram till 18.00. Då går jag ut i stallet 1-2 timmar.
Sen är det läggdags, läsdags, dagen är slut.

Den andra veckan då jag inte har sonen tänker jag utnyttja maximalt för att uppnå de mätbara målen.
Jobba 7-13.00 komma hem. Skriva 3 timmar och sen ut i stallet och annat jobb som hör stallet och verksamheten till. Titta på nya hästar, träffa kunder som vill provrida , åka och träna hästarna. Under vintern kommer vi få åka några ggr i veckan till ridhus då vi saknar det.
Till detta kommer att jag ska försöka hitta en person som vill hjälpa oss några ggr i veckan med hästarna, det skulle underlätta. Och även kunna åka och träna med min dotter då jag inte kan.
Detta låter som ett angenämt liv för mig, tror att jag skulle må bra då. Men det kräver hög grad av disciplin. Jag vill verkligen få något uträttat med tiden. Kan det vara så att de 2 timmarna varje dag skulle göra detta möjligt?
Låter knappast helt troligt. Men planeringen och strukturen är bra. Idag lägger jag enorm tid på att sitta i bilen, den veckan jag har sonen handlar nästan allt om att få det att funka. Jag minusflexar för att kunna hämta honom efter skolan. Så nästa vecka-då ska jag jobba ikapp minusflexen...Sen börjar det om. ....
Mina kollegor tycker det är jobbigt att åka iväg en vecka på kurs-för mig är det himmelriket. Bara jag. Inga hämtningar eller lämningar.....
En fördel till är att jag skulle, i hög grad, få känna på "egen företagar livet", samtidigt som jag faktiskt har en inkomst. Det jag och vi gör hemma kan gå bra och generera avkastning. Det kan gå bra....Och då har jag ju vunnit allt.
Vill man satsa på något så måste man offra oxå. Och så länge jag inte nallar av mina sparade pengar, utan lever av det jag får in och dessutom har möjligheten att återgå till heltid, så känns det inte som en alltför stor chansning.
Ekonomiskt skulle jag netto förlora ungefär 3650 kr. Enorm summa. Då har jag räknat in en löneförhöjning under hösten på 1000 kr. Det är de pengarna som är avgörande ofta, hur månaden blir, om man kan spara till en soffa, resa eller att man klarar en oförutsedd utgift.
Det som gör att jag klarar avgifter till cuper och sådant. En veterinärräkning.
Min sambo som tjänar mer än jag har sagt att han kan ta ett större ansvar.
Det kanske kan gå, ska räkna och diskutera med sambon.

Detta blev ett långt inlägg och till er som inte redan nickat till....vill jag önska en trevlig helg , trots skyfallet:)

4 kommentarer:

Grön sa...

De flesta folk är utrustade med regntätta jackor och paraplyer........
God helg!

Ekonomisk fighter sa...

grön: Ja och tur e väl de:)

Per Penning sa...

Jag läste ett uttryck som fastnade hos mig:

Love what you do or do not at all.

Enkelt - men svårt. :)

Ekonomisk fighter sa...

per penning: Ja det borde vara enkelt. Tror att filosofin kunnat funka utan barn att ta ansvar eller om, som vanligt, pengar i större mängd hade funnits.
Eller försvarar jag mig med det...