En sak som kan var tråkig när man sparar pengar eller har begränsat med pengar är att man tycker att man blir så begränsad. Man kan inte göra allting som man kanske skulle vilja göra och man kan inte köpa allt som man skulle vilja köpa tills sig själv eller barnen. Det blir en ständig prioritering och planering. Vissa människor behöver aldrig göra detta utan låter lönen löpa månaden ut och tar den slut så gör den, de klarar sig ändå, på något sätt. De kanske vet att de har backup på annat håll. Några har inte så mycket fasta utgifter så att de behöver fundera särskilt mycket utan kan spendera större delen av lönen. Ibland tycker jag att detta är riktigt jobbigt att stå för, detta hur man har det ekonomiskt. Nu HAR jag pengar och då är det inte lika jobbigt att avstå men när jag kämpade stenhårt för att få allt att gå ihop och inte hade någon som helst backup var det kämpigt. Jag kan oftast stå för min prioritering och mina val men när de blir ifrågasatta av andra, som har noll insikt i hur det är att vara utan pengar så blir jag ledsen. På mitt jobb har jag en tjej i min ålder med familj och hon köper ENDAST märkeskläder till sig och barnen, svindyra saker och varje gång som jag möter henne granskar hon mig uppifrån och ner för att se vad jag har på mig och hon ser så missnöjd ut. Och det enda hon pratar om är olika märken hit och dit. På min förra arbetsplats hade jag 2 tjejer i gruppen som hade barn men ändå kunde spendera största delen av lönen på sig själva. Deras män betalade hus, räkningar med mera. Dessa tjejer var väldigt trevliga men just detta att de inte förstod hur andra hade det var jobbigt.
De handlade och handlade, nya kläder,skor och väskor. En av de sa en gång att "Igår (som var dagen före lön) så upptäckte jag att jag hade 500:- kvar på lönen så då gick hag in på HM och hittade en billig jogging overall i plysch, den kostade bara 498:- och den köpte jag"
Jag blev helt paff, att i den situationen som jag befann mig, att ha 500:- kvar dagen före lön, bara det men HADE jag haft det så hade jag min första tanke varit att spara dessa. Jag skämdes ofta för mina kläder och skor, tyckte att jag bara hade gammalt och de alltid var fräscha. Jag hade samma stövlar och jacka hela vintern och de hade kanske 4-5 ombyten.
Jag intalade mig att vi hade olika liv, jag var ensam med barnen, och jag intalade mig att jag klarade mig bra ensam. Detta stärkte mig naturligtvis men ändå... Jag bestämde då att ett mål var att bygga upp en arbetsgarderob med snygga baskläder så att jag alltid kunde ha snygga, inte nödvändigtvis dyra men fräscha kläder på jobbet. Jag har försökt att bygga upp en bra bas garderob men jag har långt kvar. Det är ju ändå så att ska man ha det så måste man göra inköp, kläderna flyger liksom inte in av sig själva i garedoben och kläder kostar så jag får ta något varje månad om jag samtidigt ska hålla mina sparmål.
Idag kände jag mig fräsch på jobbet och hade då kavaj och kjol, och jag kände att detta prioriterar jag, att veta vad jag ska sätta på mig på morgonen och känna mig fräsch det är viktigt för mig för då är jag glad när jag går till jobbet och resten av dagen. Jag kan sträcka på mig och möta folk och se dem i ögonen utan att skämmas. Nu snackar jag inte "fräsch" så att andra reagerar, de märker nog inget men fräsch för mig....
Vilket är stor skillnad på om jag går upp på morgonen och inte hittar något utan sätter på mig fula urtvättade byxor och rumpan ser ut som ett dasslock och jag inte har någon lång tröja att dra över, en sån dag mår jag skit, så VARFÖR ska jag övht ha såna dagar, frågar jag mig.
Saker som jag däremot kan välja bort utan problem och tjäna in pengar på det är att äta ute på lunchen, det sparar jag 50-70 kr per dag på. Jag kan oxå välja bort godis och läsk, tidningar och sådant. Igår åt vi rester och jag hade ingen matlåda tills idag och tänkte att jag kanske ska gå ut på lunchen men tänkte snabbt om, gjorde en omelett på 3 ägg och stekte en burk champinjoner, kostnad kanske 10 kr, och sparade kanske en femtiolapp.
Jag väljer oxå bort att gå till frissan och slinga mig eller färga håret för 7-800 kr , efter att ha gjort detta i väldigt många år har jag provat mig fram och färgar nu själv var 6e vecka till en kostnad av ca 69 kr. Jag är nöjd och jag tror inte att det syns att jag gjort det själv, tvärtom får jag ofta beröm för mitt hår. Jag hade en inkörningsperiod på ca 3 färgningar där jag blev knallgul i huvudet innan jag hittade en sort som blev bra.
SÅ prioriterar jag, hur gör ni?? Tips mottages tacksamt.....
Mitt roligaste konto
2 veckor sedan
4 kommentarer:
Jag tycker som du, man prioriterar så olika. Jag har aldrig köpt märkeskläder och av vilken anledning vet jag inte. Jag tycker det är trams helt enkelt. VISST tycker jag att som vuxen och förhoppningsvis färdigvuxen människa kan man satsa på en basgarderob och att det då faktiskt får vara lite bättre kvalité, men det har absolut inte med märken att göra. Numera kan jag mest tycka synd om dessa märkesjägare, vad jagar de efter? Vad spelar det för roll? Blir de lyckligare? Vad är det som saknas egentligen?
Jag sa en gång att jag var URKASS på att hitta när jag kör bil. Då kränger "en rik släkting" av sig "AMEEENNNNNN, KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖP en GPSSSSSSS". Jag bara tänkte, "ja, din dumme j-l, det ska jag nog göra, när jag har några tusenlappar över ... eller INTE, för om jag någonsin hade ngra tusen över så finns det nog ANDRA hål att stoppa dem i". SÅNT gör mig ARG. Obetänksamma personer som har hela min lön ÖVER NÄR DE BETALAT sina räkningar. Och som dessutom är INSATTA i min situation ...
Jobbigast med att vara "fattig" är att det begränsar mig socialt. På mitt jobb går folk inte ut på lunchen och jag har ingen lust heller=matlåda=ingen förlust, bara vinst. Kläder köper jag inget för tillfället, bara till barnen och då det absolut nödvändigaste. Hade gärna köpt något litet extra ibland dock ... Men socialt saknar jag att ta en fika, gå på bio, bjuda hem folk osv. Jag sa häromdagen till min bror att vi måste ses, och att jag skulle åka dit, sen säger jag att det får bli senare (och tänker på att jag har ingen bensin på bilen och kan således inte ens ta mig dit) Så rent socialt är det mycket MYCKET trist.
Oj, lång kommentar, sorry.
Ha en fin Alla hjärtans dag!
Jag förstår hur du känner det och det känslan förstärks nog när man inte befinner sig i en relation, man behöver hitta på nåt ibland för att bryta av det andra och för att göra det lite roligare för barnen. Jag kände att även om jag och barnen hade en mysig kväll med myspys och god mat så var det något som fattades, det satt i länge efter skilsmässan. Jag tycker du ska prioritera denna sociala del nu ett tag, tror att det är viktigt om du ska orka med att gå framåt och nå dina mål. Du kanske måste ha en summa avsatt till detta "sociala" som inte du behöver tulla på även om månaden är knaper. Kanske du skulle ha ett extra jobb några timmar då du inte har barnen? En sak som jag gjorde var att vara kontaktperson i kommunen. Jag träffade en pojke ungefär 1 gång i veckan några timmar. Vi fikade, gick på bio, tog en promenad, var i parken osv. Detta fick jag ut ca 1000 kr i månaden för, man får en skattebfriad del och en del som man får skatta för. Vet inte var du bor men kommunerna skriker ofta efter just kontaktpersoner. Och behoven ser olika ut, ofta är det barn och ungdomar som behöver en sund vuxen att prata med bara, det är oftast inget betungande och du får ju välja själv ungefär hur behovet ska se ut. Det är fritt och du kan planera så det passar dig och när du är barnledig. Detta var en tanke bara.....
Att prioritera gör vi enligt modellen Måste, Vill och Spara. Strävan är att nå de procentsatser vi satt upp. Lyckas vi får ner Måste till målet 50% så får vi ett betydligt större handlingsutrymme.
Det som jag ser som svårt är att ta de där snabba besluten i farten att INTE handla, tex om man ser något på rea. En träningssak förmodar jag. :)
Per Penning: Du har rätt och jag resonerar som så att ska man nå sina mål MÅSTE man avstå för det mesta men ibland får man unna sig och vad man ska unna sig handlar om prioritering. Hamnar man i läget att man aldrig kan göra eller köpa någonting tappar man lätt sugen att uppnå sina mål och bör då sänka sina sparkrav eller ändra om i andra avsättningar, ELLER öka intäkterna
Skicka en kommentar