torsdag 13 mars 2008

Vrålande gaphalsar

Hockeymatchen slutade med förlust 2-1, andra målet gjordes när det var endast 2 minuter kvar i sista perioden så det var snöpligt.
Sonens lag gjorde dock en bra insats, vissa drog dock på sig onödiga utvisningar och de spelade vid två tillfällen 4 mot fem i 5 minuter,så nog fick de jobba.
De har en chans kvar att behålla sin plats i div1 och vi håller tummarna .
Det är kul med hockey tycker jag, fotboll är inte lika roligt jag tappar focus för det är så långsamt mellan varven. Men hockey håller adrenalinet på en jämn nivå. En sak jag undrar över dock är VARFÖR man tacklas så.Hänsynslöst kör de på varandra och trycker upp varandra mot sargen, slåss med klubborna och försöker jävlas i största allmänhet. Svett och saliv sprutar. Svaret måste väl vara alla skydd de har på sig, för i handboll och fotboll slåss man ju inte lika mycket. Skydden ger paradoxalt nog en säkerhet att ge sig in i farliga situationer. Men märkligt ändå att så många hockeyspelare har såna aggressioner inom sig, så att de med mord i blicken kan attackera någon de aldrig pratat med, kan ju världens schysstaste kille, vad vet de?
Det skulle jag själv aldrig kunna göra. Är inte fysisk på det sättet, men det är väl även manligt och kvinnligt där som spelar in. Å andra sidan när någon kaxig 105 kilos neandertalare från landet proppar till min son så händer det att jag vill ge mig in i matchen och då skulle även jag kunna bli i aggressiv .

Värre ändå att se och höra är alla män på läktaren som skriker och bär sig åt, ja ursäkta ni män som läser detta men det är faktiskt så att ni är överrepresenterade i denna skara, 100 % representerade faktiskt. Det spelar ingen roll om jag är på Ishallen i ute i busken och tittar eller om det är elitserie hockey, de som skriker, svär och är , men de hörs. Och jag tycker det är hemskt att höra, störande, och bedrövligt för alla barn som får se och höra. Tyvärr är min sons pappa en sån gaphals, så himla konstigt för han är gammal hockeyspelare själv och hatade gubbar som skrek från läktaren när han själv höll på, nu gör han likadant. Och jag tycker så synd om sonen, det är pinsamt. Jag tycker det är pinsamt även om jag sitter tre rader längre ner, de flesta skulle inte se nåt samband mellan oss men jag skäms ändå. Klagar på domaren och sånt, "Dags att vakna nu Håkansson, offside Håkansson, vad fan blåser du för Håkansson." Och den där stackars Håkansson, som om han inte hade nog med att uppfostra våra pojkar på isen, att markera vad som är fel för att sänka ribban på vad som är acceptabelt av allt fysiskt våld på planen, vilket vi alla är tacksamma att han gör. För dagens ungdomar är framtidens elit och så mycket våld som det är nu vill vi ju inte ha på planen i framtiden.
Nej då ska Håkansson få ta gnäll och jämmerlåt och smädelser från överviktiga föredettingar som inte kan behålla sin åsikt för sig själv, patetiskt.
Skulle vara kul att se hur samma män skulle reagera om en grupp överviktiga damer i samma ålder satt och skrek, stördes mer och tog PLATS, då skulle samma gaphalsar skaka på huvudet, tystna och titta menande på varandra "- kärringar" ......"kan väl inget om idrott" Kvinnor ska ju ,om idrott. MEN jag tror faktiskt att alla lag skulle ha en kvinna inblandad , det skulle tillföra, är jag övertygad om. Vi är bra på att se och uppfatta och bra på att ha en plan. Sånt kan man vara bra på utan att kunna spela hockey. I kvinnliga idrotts lag sätter tjejerna sån press på sig själva, de planerar och snackar ihop sig, har krav på sig själva att prestera. Vill leverera . Lämnar inget åt slumpen. Min dotter som rider planerar ritten hela dagen innan, inget får glömmas bort, hon kan banan i sömnen och har koll på konkurrenterna. Hästen tvättas och ryktas tills den blänker, utrustning putsas. Det gör killar också men inte lika ofta, är min uppfattning. De går in och gör sin uppgift, kort och gott.
Som igår tex, då får motståndarna en utvisad precis i slutet på andra perioden och de leder med 1-0 mot vårat lag. Det blir paus. I min organisatoriska och strategiska värld, går man då ut i pausen och tränarna gör en plan hur de 5 man ska agera som ska spela mot endast 4, i 90 sekunder. Men nej, det glömde de visst bort i kisspausandet för de kommer in, motståndarna vinner tekningen och 5 laget drar sig liksom bara tillbaka, 3 man åker energilöst och vispar lite med klubborna, liksom ett försvarstänk istället för att komma in med massor av ny energi och tänka " vi äger" och ta över spelet. Sånt hade jag kommit med om jag varit assisterande kvinnlig tränare. Frågade sonen om vad som hände egentligen i omklädningsrummet.
- Äh ,öhh äh ...(de talar på ett visst sätt tonåringarna nu för tiden) vi sa så som du sa men en var på toa så han hörde inte......:)

Inga kommentarer: